Jag har gått upp 2 kg den senaste månaden och nu har jag en toppnotering på 103,6 kg. Jag har aldrig vägt så mycket i hela mitt liv. Lite läskigt faktiskt, men när jag hade stirrat färdigt på vågen och dessutom dubbelkollat eftersom jag inte trodde mina ögon, så blev jag inte särskilt nedslagen eller desperat. Dels lever jag i ett ganska avslappnat förhållande till min vikt just nu och månadens vägning var mest för att hålla koll på den och dels begriper jag ju varför jag har gått upp. Den senaste månaden har gått i Cornettos tecken tillsammans med några wienerbröd och Cola. Det är så'nt jag kan dra in på utan att livet blir tråkigt. Eftersom kocken har varit på resande fot, så har det blivit mycket färdiglagat och det har inneburit pasta, ovanligt mycket pasta om jag jämför med att jag aldrig åt det medan jag höll mig till LCHF. Lägg sedan till fortsatt stillasittande pga hälsporren och vips har 2 extra kg smugit sig på.

Jag har promenerat i 80 minuter idag. 70 minuter släpade jag på mina 103 kg och de sista 10 minuterna ökade jag på med ca 5 kg eftersom jag handlade på Konsum. Det är kanske inte så konstigt om jag blev trött efteråt. Hälen tog inte så mycket stryk eftersom jag hade MBT-skorna, men jäsiken vad det tog på ben- och magmuskler och på rumpan och då hade jag redan träningsvärk från i tisdags.

Jag tror på LCHF. Jag tror att fett har ett oförtjänt dåligt rykte och jag tror på att minska på tillsatser och konserveringsmedel och framför allt på socker. Den senaste månaden har jag släppt in sockret i mitt liv igen och resultatet syns ju på vågen. Jag är så trött på alla skriverier om det farliga fettet, så när jag såg artikeln "Hur farligt är sockret egentligen?" , så kunde jag inte låta bli att utbrista "Jäss!". Enligt vetenskapsjournalisten Ann Fernholm, så påverkas blodfetterna av socker och kolhydrater och inte bara av fett vilket är vad jag redan har snappat upp från LCHF-magasinet. och andra källor.