Ordentligt ont i foten hindrade mig åter igen från att promenera, så jag styrektränade vilket inte heller är så lysande eftersom jag står mycket, men jag står åtminstone på min mjuka träningsmatta. Den här gången lyckades jag fläta in ryggövningarna oxå och fick med nästan alla. Det är skönt och ganska kuligt, synd bara att armbågarna inte är lika förtjusta......

Mimmi har en ganska hård knöl på magen som Pär upptäckte igår. Jag fick ångest direkt för jag avskyr när de är sjuka och jag verkligen, verkligen avskyr att åka till veterinären, men jag ställde in mig på att ringa tidigt idag och sedan ta Mimmi i transportburen på pendeltåg och t-bana och promenad. Det är bara att bita ihop. När jag var upp på toaletten i samband med att jag skulle ha stigit upp, så gjorde det j-t ont i hälen och jag kände av bägge armbågarna och som grädde på moset ångest. Lavli, jast lavli. Nej! Fan, heller, jag pallar inte!! Jag ringde aldrig veterinären och Mimmi slapp stressas. Jag sov i några timmar till. Varför är det alltid jag som ska ringa, förresten? Visst, jag har tid att ringa och jag har möjlighet att ta mig dit med kort varsel, men det är ingen picknick även när min hälsa inte motarbetar mig. Nu har jag dåligt samvete oxå.

En dålig fot-dag.

En dålig hungerdag.

En spänningshuvudvärkdag.