......stod jag på balkongen i solen och åt min youghurt medan jag tittade på en ekorre som for fram och tillbaka inne på gården. Det var en tanig liten rackare med en väldigt spretig svans. De är ju gudasöta, de små liven!!

Klockan 11 hade jag tid hos LG. Det blev ett tungt samtal och jag var trött och seg i huv'et. Dessutom blev vi avbrutna vid 2 tillfällen då det rådde ett mindre kaos pga att journalsystemet hade kraschat. Det gjorde inte mig så mycket för jag hade svårt att formulera mig och satt tyst oftare än jag har gjort tidigare. (Jag minns ett annat terapibesök för så där 25 år sedan när jag satt helt tyst i 45 minuter och psykologen sa ingenting hon heller, men innan jag gick sa hon att hon att hon hade kunnat utläsa en hel del i mitt ansikte och kroppsspråket.)

Både igår och idag hade jag hälkuddarna i ett par gympaskor som jag har haft på SATS och det fungerar.

Vad är det som gör att britterna är så mycket skickligare på att skildra och visa vanliga människor i filmer och serier än vad amerikanerna är och det utan att det blir deprimerande? Britterna kan oxå visa det glassiga, men det är inte lika givet, tycker jag. Jag har sett en mycket bra, alltför kort brittisk serie av samma snubbe som gjorde "Kalla fötter", som heter "Maggies nya liv".  Värme, humor och mänsklighet och det är så vansinnigt skönt att se en kvinna som har rynkor och övervikt och som inte tjatar om kalorier och svettiga spinninpass och som har självförtroende och är smart, men det jag reagerar starkast på och som är ett tydligt tecken på hur jag själv tänker om övervikt, är att män är attraherade av henne. Jag behöver mer så'nt.

Från det ena till det andra. Vill ni se vääääldigt fina bilder från Öland på både kossor, sälar och vindkraftver, så titta här.