......om jag faktiskt tycker att dagens träningsvärk är så himla trevlig. Det beror kanske på att den toppas av huvvevärk och onda armbågar. Jag är trött oxå efter en obegripligt dålig natt när jag somnade före midnatt, men sedan vaknade vid 3, vid 5 (toalettbesök och ett irriterande billarm som tammetusan inte lade av!), vid 7, vid 8 och när jag vaknade igen vid 9, så insåg jag att det var färdigsovet.

Det är 22 plusgrader, galet blå himmel, gräset lyser smaragdgrönt, träden är lummiga och syrénen doftar - nationaldagen är som hämtad ur en reklambroschyr för svensk försommar. Det är praktfullt! Jag var till Konsum och lastade skinnryggan full med youghurt, mjölk, ost och annat tungt samt en kasse med lättare varor som te, mikrorätter och Japp (som är min senaste fixering). Jag kör reltativt kost-fritt nu vilket gör att det plötsligt finns massor av mat (läs: färdigrätter) att välja på nu när kocken mullar runt på alvaret och jag, i vanlig ordning, inte vill laga mat.

Nu har jag tagit den ökade Sertralin-dosen i en dryg vecka och jag tror - under över alla under - att den har effekt! Jag mår äntligen, äntligen bättre. Jag har fått ett rep nedkastat för att dra mig upp ur den kvicksandslika dyn som jag har befunnit mig i. Det går lite i taget och jag har ännu inte fast mark under fötterna, men plötsligt finns det hopp. Det är väl inte omöjligt att det är en kombination av medicin och samtalskontakt som ju är den mest effektiva kombinationen för att ta sig ur en depression.