Den här gången hade jag tid hos LG redan klockan 9 vilket gjorde att jag fick gå upp klockan 7. Ingen favorit, men det går när jag måste. Det blev ett tungt samtal om Tunga Tankar till följd av besvikelsen över WL-pillerna och i viss mån "Vikten av gener". Dagens ord är uppgivenhet. Jag orkar inte hålla på mer. Jag vill inte hålla på mer. Nu släpper jag det. Kanske bara tillfälligt, för att dra mig tillbaka och omgruppera, kanske definitivt. Det är kanske lika bra att gå upp 100 kg till, så att jag blir helt orörlig och inte kan ta mig ut och hjärtat till slut ger upp. Jag bryr mig inte. HELVETE VAD SJUKT LEDS JAG ÄR!!!!!

När jag kom hem till Rönninge, så gick jag raka vägen till Kaffestugan och köpte de 3 tomatfrallor som fanns kvar (2 ligger gömda i frysen för jag vill inte dela med mig) och en påse med syltkakor. Klockan 11 satte jag mig i soffhörnet med kakpåsen och ett glas mjölk och läste och det är vad jag kallar för Själavård. Klockan 12 blev jag trött och hasade ner till halvliggande och i den ställningen somnade jag medan jag lyssnade till fågelkvitter och gräsklippning genom det öppna fönstret. Det kändes som om jag tog en power-nap, men jag sov i 1 hel timme!

Jag läser om barnmorskor och den boken är sååååå bra! Om jag fick välja 2 riktiga drömyrken, så skulle det ena vara veterinär alternativt djurvård och det andra skulle vara just barnmorska för det måste vara världens absolut häftigaste och mäktigaste yrke! Jag blir inte tårögd lätt, men när det handlar om nyfödingar, så är jag hjälplös och det är lika hopplöst vare sig det är i bok eller på film eller i verkligheten. Bland det mest fascinerande som finns är hur ett nytt människoliv blir till. Min stora sorg är att jag inte hade den känslomässiga möjligheten att uppleva det i samband med min egen graviditet.