Vägning efter vecka 3: 101,5 kg vilket innebär minus 2 hg den senaste veckan vilket hamnar inom felmarginalen som är det samma som plusminusnoll. Jag fortsätter med tabletterna, trots oinfriade förhoppningar.

Första samtalet med min nya kontakt, LG. Sjuksköterska med psykologisk utbildning (?). Ett bra handslag, men i övrigt ett mesigt intryck. Det kändes inte helt uppåt väggarna, men jag tycker inte om när det känns som om jag, visserligen med livserfarenhet, men likafullt outbildad verkar kunna mer än terapeuten.

Den fortsatt förhärskande livsledan. "Vad skulle du vilja ändra på för att det ska kännas bättre?" Jag funderade länge. Bli smal, bli frisk, slippa mediciner, hel rygg, hälsporren borta, mer pengar. "Ingenting" blev svaret. "Jag vill bara slippa undan allt. Jag har ingen lust att försöka längre."

Jag har nått en punkt när jag känner att jag inte kan fortsätta på samma sätt och jag har dragit igång flera förändringar samtidigt som jag känner att jag inte orkar med någon som helst förändring. Jag motsäger mig själv där. Jag sa att det jag egentligen vill är att någon säger åt mig vilka förändringar som behövs, hur jag ska genomföra dem, ser till att det verkligen blir så och som håller mig i handen hela tiden. Jag känner mig jäkligt ensam i allt det här. Jag behöver hjälp med att orka. Jag behöver stöd och fruktansvärt mycket uppmuntran.

Det faktum att jag tycker sämre och sämre om människor har förmodligen med min sjukdomsbild att göra. Den är även orsak till att jag inte känner att jag orkar lägga ned energi på att upprätthålla kontakt med någon utöver min familj. Som det är just nu är det knappt att jag orkar med Pär eller Elin.

För att orka genomföra förändringar, för att orka företa mig något utöver det som går på rutin, så måste jag få in något positivt. Var kan jag hitta det?

När mådde jag riktigt bra senast? Flera år sedan.

När kände jag att något verkligen betydde något för mig? Det minns jag inte.

Att planera in en sådan aktivitet som en dårstädning av badrummet vilket jag har tänkt att göra på onsdag är tydligen inte helt fel och det bästa vore om jag kan belöna mig själv om den planerade städningen verkligen blir av, men hur?

Samma tid nästa vecka.

Vad övrigt är denna dag: en dålig hungerdag, en dålig hälsporredag, en dålig ryggdag.