Jag skulle ha varit hos sjukgymnasten klockan 9 idag, men jag klarade inte av det. När mobillarmet satte igång halv 8 (och då hade jag varit uppe en sväng och gett marsvinen deras frukost), så gick det inte utan jag lämnade återbud, men bad om en ny tid. Jag måste prata med henne över huvud taget. Jag vill att hon koncentrerar sig på att behandla hälsporren i första hand eftersom jag börjar må dåligt av att inte kunna promenera. Ryggen har varit ett problem så pass länge att jag står ut ett tag till och jag jobbar på med övningarna plus att jag har lagt till core-övningar med 1-kiloshantlar. Hälsporren, däremot är en nagel i ögat och jag är grymt besviken på de vinterkängor som jag trodde var så bra och jag har lust att bränna dem.

Mitt klena jag börjar inse att jag nog har dragit igång för många åtgärder. Diverse läkarbesök, sjukgymnast och kommande samtalskontakt skulle ha räckt, men grädden på moset blev Pärs föredrag och kalas.

Gårdagen var dålig rakt igenom och avslutades med Oxascand-ångest, men sömn hjälper långt, om inte helt och idag sov jag till efter 11 och har mått bättre. Jag har orkat med ryggträningen 2 gånger av 3.