Jag har bestämt mig för att ge upp "Anna Karenina". Igår läste jag ingenting eftersom jag inte känner något sug efter det (om en bok är bra, så vill jag läsa varje dag) och då hade jag kommit drygt halvvägs. Berättelsen är intressant, det ryska är intressant, tidsepoken är intressant, men jag orkar inte med allt analyserande av ändlösa känslosvall för antingen är de så lyckliga att ögonen tåras eller så djupt olyckliga att de har svårt att finna en anledning att leva. Det blir tröttsamt. Både för dem och för mig. Dessutom ska jag ut och åka med SL i morgon och den boken är så rackarns klumpig att jag skulle behöva ryggsäck och den är inte tillräckligt bra för det. Ajöss, Anna Karenina, nu får du flytta till hyllan på övervåningen!

Halv-fridens.