Efter 9 veckor var det äntligen dax för ett nytt besök hos Rosie. "Klipp av så mycket du kan!" sa jag och det gjorde hon. Det är ingen överdrift att säga att hälften av mitt hår låg kvar på golvet när hon var färdig. Najs!

En före-bild.

 Åren går och jag förändras med dem. Efter frisören hade jag 3 småsaker att köpa i 3 olika affärer och jag rusade mellan dem som om jag hade hin håle efter mig, men inte för att jag var stressad utan för att få det gjort och få komma undan allt som City innebär. För 10 år sedan tyckte jag om att shoppa, jag tyckte om att strosa mellan affärerna och köpa både så'nt jag behövde och så'nt jag bara ville ha. Några gånger i månaden utgjorde inga som helst problem. Numera blir det några gånger om året och det under protest. Jag tillhör dem som är djupt tacksamma för möjligheten att handla över nätet. Halleluja! Jag slipper SL, jag slipper pöbeln, jag slipper köer och snorkiga expediter och jag slipper släpa på påsar.

När jag kom hem från Stockholm vid 13-tiden, så var det 10 plusgrader. I februari. Helt galet!

När jag kom hem hade jag ont i nacken och i skuldrorna, jag hade ont i armbågarna och i ryggen, jag hade mensvärk och ont i knäna och jag var trött i fötterna. Jag kan tänka mig att det är så det känns när man har åkt på rejält med däng.....

Tänderna hade jag faktiskt inte ont i. 

Jag försökte läsa "Processen" av Kafka för ett tag sedan, men trots att den är tunn, så tog jag mig inte igenom den. Jag tycker att den var.......svamlig i brist på bättre ord. Nu ska jag ge mig i kast med 800 sidor om Anna Karenina. Jag har svårt att tänka mig att den är svamlig.

Jag är på jakt efter en tehuva. Det ska vara en tehuva i "påsmodell" och inte den stela, halvcirkelformade varianten. Syftet med en tehuva är att hålla teet varmt och då blir även kannan varm vilket leder till att handtaget blir dj-t varmt och vad är vitsen med en tehuva om man måste ta av den för att kunna hälla upp te? "Påsmodellen" gör det möjligt att gripa tag om handtaget utan att bränna sig fördärvad. Var kan jag hitta en så'n?

Waterfront Hotel stod klart för ett par år sedan och är en av Stockholms fulaste byggnader. Fasaden mot Klarabergsvägen är av glas. Glas, glas, glas à la tidigt 1990-tal. Fasaden på motsatta sidan har fått en utsmyckning som består av idel metallstänger och tydligen ska föra tankarna till vatten, vågor, men som jag länge trodde var byggnadsställningar. Det är så gräsligt att jag var tvungen att fota för att visa er. Jag tog bilden när jag stod på perrongen och väntade på tåget hem.

Ännu en bild på ett snötäckt Flaten som jag tog i lördags. Rönningebor ute på isen och det slog mig att det inte bara var Jesus som kunde gå på vattnet.   

Halv-fridens.