Efter att ha varit på toaletten vid 9-tiden, så kröp jag tillbaka ned i sängen (det fanns ju ingen promenad på schemat idag) med avsikt att sova mer. Det tog ett tag innan jag somnade om och jag vaknade titt som tätt, men vid ett tillfälle drömde jag intensivt. Jag var arg i drömmen. Folkilsken och irriterad, jag skällde ut grannar och låste dörrar och drog ned rullgardiner för att slippa dem. När jag vaknade, tvärt, var klockan halv 13 och det kändes som om jag hade försovit mig och det tycker jag är det allra värsta sättet att starta en dag på. Det var ju lunchdax för bövelen och jag skulle ju hinna med att både träna och duscha på eftermiddagen!! Jag var på lika dåligt humör som i drömmen. Jag kände inte riktigt igen mig själv när jag gapade och ryade mot Pär och Elin; det fanns lixom ingen spärr. Jag brydde mig inte om att försöka vara trevlig. Det var ångest. Trots all eländig erfarenhet jag har av ångest, så kände jag inte igen den. Sertralin och Lyrica ska jag ta på morgonen eller så tidigt som möjligt och det fungerar inte när jag tar dem så pass sent som jag gjorde idag. Hur var det nu med den där stugan i skogen som jag funderade på för nu pms-häxan är på ingång....... 

Jag styrketränade efter lunch och hoppades att det skulle dämpa ångesten och ilskan. Det blev inte ett av de bättre passen direkt för jag var så himla fokuserad på att utföra övningarna rätt för att inte få mer ont att jag inte var ordentligt koncentrerad. Jag vet att det låter motsägelsefullt. Orken fanns, men inte det rätta flytet. Jag har provat en stretchövning för nacken som jag inte kommer att fortsätta med eftersom den gör ont (sänk huvudet mot bröstet, lägg händerna bakom nacken och töj försiktigt). Efter duschen mådde jag inte så mycket bättre, så jag tog faktiskt en Oxascand och när det var middagsdax, så kände jag mig så pass civiliserad att jag kunde föra ett samtal med Pär. "Life is a bitch and then you marry one." Stackars, min gubbe.

I styrketräningsboken finns ett tips om att man ska böja ryggen bakåt. Man gör hur många framåtböjningar som helst under en dag, men hur många bakåtböjningar gör man? Jag har börjat med att böja ryggen bakåt samt rotera den åt vänster och åt höger varje gång jag reser mig upp från sittande. Jag försöker i alla fall att komma ihåg det. Det är skönt och det kan förbygga framtida ryggproblem, men även dålig hållning. På tal om dålig hållning, så finns ett snabbtest i boken där man kan kolla om man har framtåroterade axlar. Stå framför en helkroppsspegel med armarna hängande längs sidorna. Om handryggarna är riktade framåt, så är troligen axlarna framåtroterade. Handryggarna bör vara riktade utåt sidorna och tummarna framåt. Som jag har fattat det, så hänger framåtroterade axlar ihop med en ihopsjunken hållning som är väldigt påfrestande för kroppen och det påverkar möjligheten att andas ordentligt. Det gällde förmodligen mig innan jag började med MBT-skorna och styrketräningen.

Jag har dragit 2 nitlotter när det gäller böcker. "Tänk på ett tal" visade sig utvecklas till en helt vanlig dötråkig polisdeckare, så den åkte ned i lådan med böcker som jag kommer att ge till Myrorna. Efter den försökte jag läsa "Grand final i skojarbranschen" av Kerstin Ekman, men, näääää. Den tog sig aldrig. Jag har försökt att läsa Kerstin Ekman förut, men lyckades inte ta mig igenom boken den gången heller. Hon anses väl ändå vara en av Sveriges största författare även språkmässigt, så varför i himlens namn skriver människan ihop orden "hur som helst" till ett enda ord??! Dåligt!

O-fridens.    

PS. Elin har fortfarande kontakt med den gifte Skitstöveln och idag träffade hon honom oxå. Besvikelsen är djup. Faktiskt. Det gjorde ingenting för att förbättra mitt humör direkt.