Även om jag bara fick 20 minuter hos min husläkare, så är hon väldigt bra att prata med. I slutänden kunde hon inte göra så mycket, precis som jag trodde, men vi pratade igenom alternativen och hon förklarade vad som skulle kunna vara orsaken till smärtan. Att röntga ryggen skulle inte ge så många svar, såvida inte någonting är skadat och magnetröntgen är egentligen bara aktuellt om en operation skulle vara nödvändig, men det finns inte ens med på kartan vad mig anbelangar. Hela ryggen består av stora muskelgrupper och just i ryggslutet ligger de kors och tvärs, överlappande varandra med idel muskelfästen som gör att det nog är en sjukgymnast som har bästa förmågan och kunskapen att känna sig fram och eventuellt rätta till rörelsemönster. Värken i armbågarna trodde läkaren kommer från muskelfästen där med och det har förmodligen med styrketräningen att göra. Sjukgymnasterna har en kort telefontid i ottan, så det får jag ta itu med på måndag.

Jag steg upp kvart i 7 och då var det fortfarande mörkt. Huuu. Det var 16 minusgrader.    Elin var oxå uppe för hon skulle iväg på sitt första uppdrag för Lärarförmedlarna till ett dagis i Älvsjö. Selma var vaken hon med och fick en stund utanför buren innan Elin gick. Selma är 6 månader nu och växer och är fortfarande vansinnigt söt. Elin gav henne ett nytt smeknamn härom dagen: röjbulle. Jämfört med marsvinen, så är Selmis väldigt röjig, men det är bara kul och jag njuter fortfarande av fördelarna med att vara en ansvarsfri mormor. Titta på det där frambenet på bilden. Selma har vad vi kallar för "Muminben", korta, mjuka och med små tassar. De får man absolut inte röra hur frestande det än är.

Jag hade ett väldigt bra tempo när jag gick till vårdcentralen, till viss del för att hålla värmen, men tempot var bra även åt andra hållet. Klockan var 20 över 9 när jag klev in på Konsum, de öppnar 9. Jag vet inte om jag har varit där så tidigt någon gång. När jag kom hem gjorde jag en andra frukost inklusive en kanna te. Det är nackdelen med att gå upp i ottan: jag måste äta fler gånger än jag brukar och tycker om.

Precis i slutet av läkarbesöket, så tog hon upp att det började bli dax för den årliga provtagningen och det har jag oxå funderat över och jag har bestämt att skippa den i år. Förutom enstaka krämpor, så mår jag bra kroppsligt och provsvaren kommer förmodligen inte att visa annat än att kolesterolvärdet är förhöjt, men eftersom jag vägrar att äta medicin för det och eftersom jag börjar tro att jag kan fortsätta att må bra trots det enstaka värdet, så orkar jag inte riktigt bry mig om det. Jag blir tröttare och tröttare på att gå till läkare och jag drog mig för att boka dagens besök. Jag börjar känna mig halv-gammal och vis, men framför allt envis och med en känsla av att jag kan själv, jag vill själv. Inga fler läkare, tack!

Fredax-fridens.