.......natten till söndag, men det jag skriver om hände igår, lördag.

Jag steg upp vid 10.

M-o-t-v-i-l-l-i-g-t.

Det var dax att städa.

Jag kände mig låg på energi och okoncentrerad.

Det syns i alla fall att jag har städat vilket tyder på att det behövdes.

Elin har mest varit i sitt rum idag.

Hon och jag är sams igen trots att jag sa att jag inte tänker be om ursäkt för gårdagen.

Elin diskade efter middagen eftersom jag hade städat och jag satt i soffhörnet och läste, men efter ett tag kröp jag ihop i sittande fosterställning och somnade.

Vi har bjudit in svärisarna på middag på söndag (idag alltså), men varken Elin eller jag orkar egentligen.

Jag ringde återbud.

Svärmor var väldigt förstående.

Hon tycker så synd om Elin och hon hörde på min röst hur trött jag är, sliten.

Pär blev besviken eller snarare sur.

"Det blir inte bättre av att sitta inne i rummet och deppa."

"Det handlar inte om att deppa" svarade jag. "Det handlar om att hon faktiskt är sjuk."

Sedan sa jag det som jag har hållit inne med länge, det som jag vill säga till alla som tycker att det borde hjälpa med att rycka upp sig.

"Jag önskar att du fick möjlighet att må lika dåligt som hon mår just nu. Att vara så slut att du inte kan koncentrera dig på ett samtal eller orka prata själv."

Jag begär inte att alla människor ska förstå den här sjukdomen och allt den för med sig, men försök att acceptera, helt enkelt acceptera.

Det har varit snöstorm idag och termometern har envist visat plus 0.9 grader hela dagen.

Morgondagens (söndagens) stortvätt tog jag hand om igår eftersom vi ju hade planerat att få gäster, men nu när det är inställt, så är hela söndagen ledig.

3 alternativ: sova bort dagen eller promenera eller styrketräna.

Oro över att det ska sluta med ännu en ambulansfärd till akuten, känslan av att inte kunna hjälpa Elin ger mig ångest.

Jag tog en Oxascand vid 20-tiden och Stilnocten vid halv 24.

Jag är trött nu, men vill inte lägga mig, inte nu när jag äntligen får vara själv och det är mörkt och tyst.

O-fridens.    

 

Gröngöling

17 december 2012 12:15

Jobbigt, och det är klart att det märks att det är jobbigt.
Kram kompis...

http://grongoling.bloggplatsen.se

Ewa

17 december 2012 16:27

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...