Vi tar en dag i taget. Elin vill inte prata om det som har hänt med andra än Pär och mig, inte ens med farmor och farfar, så jag kommer inte att skriva mer om det. Även jag har en gräns trots att jag har valt att vara väldigt öppen i min blog, men jag kan i alla fall säga att det blev en vändpunkt. Försiktig optimism. Varbölden är spräckt och läkningen kan börja.

Det finns en bok med titeln "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva". Pär har den, Elin har läst den, men inte jag. Jag skulle vilja ändra titeln till "Jag vill inte dö, men jag orkar inte må så här längre" för när man tar livet av sig pga depression, så är det det som det handlar om. Behandling för depression utgörs av terapi och/eller medicinering och i de fall som behandlingen har effekt, så handlar det ändå om minst 2 månader innan den märks. När det gäller medicinering, så kommer biverkningarna oftast först och då mår man ännu sämre och då gäller det att härda ut, att inte avbryta behandlingen. Det är inte som att ta en Ipren där effekten kan dröja 30 minuter som mest. Den som tycker att självmord är skamligt eller fegt ska hålla den åsikten för sig själv. Om man inte har varit deprimerad själv - och här räcker det inte med att vara anhörig, att stå bredvd - så har man ingen rätt att ha en åsikt. Om man inte har upplevt den förlamande känsla av hopplöshet, en hopplöshet som faktiskt kan göra fysiskt ont, så har man ingen rätt att ha en åsikt om hur man ska hantera det. Det är inte själviskt att inte vilja må dåligt!

Halv-fridens.    

 

margus

8 december 2012 00:00

Du verkar optimistisk, då tror jag på dig. Bra synpunkter om boktiteln och resonemanget. Du verkar veta vad du talar om, fast jag aldrig mått såå dåligt. Däremot ville jag gå i kloster efter jobbig pubertet... hehe. Men det räckte med att komma ut på landet;-)

http://margus.bloggplatsen.se

Ewa

8 december 2012 00:02

Jag vet definitivt vad jag talar om. Tyvärr.

Mitt älskade Rönninge är helande för mig.

 

Sussi

9 december 2012 22:57

Man kan aldrig sätta sig in i en annans människa känsla av ångest och hopplöshet när man själv inte har upplevt de. Kan i bland bli irriterad på kolleger som aldrig upplevt detta och säger till pat att de förstår dom och de går över.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...