Hur gör man för att få tusentals läsare varje dag? Jag vill inte ha tips om hur jag ska göra utan det är mer en förundrad undran. Om jag påstod att antalet läsare är helt oviktigt för mig, så skulle jag ljuga för varför skulle jag blogga om jag inte ville att så många som möjligt ska bli intresserade och vilja läsa om just mig? Om så var fallet, så hade jag kunnat fortsätta med den hederliga gamla dagboken i stället. Det finns en bloggare som ofta syns i Rampljuset som skryter med att hon har just tusentals läsare varje dag. Jag har kikat på några inlägg för jag är alltid på jakt efter intressanta bloggar, men har svårt att förstå vad som lockar. Hon skriver om att hon bloggar om återhämtningen efter en "mycket svår operation", men det står inte speciellt mycket om den. Det är väldigt vardagliga inlägg på halvdålig svenska med stavfel och upprepningar. Inte speciellt många kommentarer heller. Det är ett mysterium för mig! Kalla fakta är att varje klick på den bloggen blir en besökare, men det är ju inte det samma som att de verkligen läser inläggen. Vill jag ha tusentals besökare varje dag utan att någon ger sig till känna varje dag? Om jag hade så många besökare, varför syns jag då i Rampljuset där jag fiskar efter fler?

Jag styrketränade idag igen och ökade på här och där. Jag känner mig lite stel och mörbultad så här efteråt, men jag har fortfarande ont i benet och har ingen lust att promenera för styrketräningen är mycket roligare. Jag har ätit mina sista godisar och dricker min sista Cola för i morgon - måndag - blir det kostomläggning för det här är jag trött på. Faktiskt.

Vår torktumlare står ovanpå tvättmaskinen. Dörren till torktumlaren hänger inte rakt vilket gör att den heeeeela tiden stänger sig självt och det innebär att man riskerar att slå i huvudet när man reser sig upp för att slänga in den våta tvätten i tumlaren. Det är 2,5 år sedan vi köpte de här maskinerna och jag behövde inte slå i huvudet speciellt många gånger innan jag lärde mig att hålla fast dörren med höger hand medan jag lastade tvätt med vänster hand. Det var att välja mellan ergonomi eller bulor. Idag glömde jag dock bort att hålla fast dörren och slog i bakhuvudet, så att jag närpå såg stjärnor. I kombination med ångestkryddad PMS, så började jag gapa och säga fula saker. "Nu dj-ar får du fixa det här förb-e dörrhelv-t!!!" Det var riktat till Pär eftersom jag inte tyckte att det var någon lysande idé att han själv skulle hänga om dörren till tumlaren när gubbsen från Coop, som levererade och installerade, kunde göra samma sak för 300 pix. Jag höll på att gå i bitar när Pär påstår att han aldrig har hängt om den dörren. Den har alltid varit sned och den går förmodligen inte att rätta till heller. "Jag ska kolla i min blog!" skrek jag för jag har en dj-t tydligt minne där Pär muttrar och skruvar medan jag håller dörrhelv-t på plats. Så'na här gånger älskar jag att ha rätt för jag har hittat inlägget i fråga - min blog ljuger aldrig! Pär tog en magnet från kylskåpsdörren och tejpade fast den på värmeslingan, så att tumlardörren inte ska slå hål i huv'et på någon. Han frågade aldrig hur stort hål i huv'et jag fick, men man kan inte få allt. PMS-häxan har varit på besök och blir nog kvar i några dagar. Mooooaahahahaha!

Jag tycker inte om människor. Ju ädre jag blir desto mindre angelägen blir jag att göra nya bekantskaper och jag bryr mig mindre och mindre om att vara omtyckt, men när det gäller djur, då är det precis tvärtom! Djur är det bästa som finns utom spindlar och fästingar. Jag är fruktansvärt svag för hundar och marsvin. Jag vill bara ta dem i min famn och borra ned mig i deras päls och att bli godkänd av den sortens varelser, ja, det är som att få en Oscar! Idag blev jag godkänd av Selma. Hon har bott hos Elin i en vecka nu och de 2 har knytit an ordentligt och jag inte velat tränga mig på för det är ju Elin hon ska känna sig trygg med. Jag har lärt mig att krypa ned på Selmas nivå, sträcka fram handen för att presentera mig, låta henne nosa på den för att sedan få den stora ynnesten att stryka henne över ryggen. Idag lyckades jag med det när hon hade golvtid inne hos Elin och mitt hjärta smälte en gång för alla! Jag har faktiskt inte kommit så bra överens med kaniner tidigare, varken med svägerskans 2, numera avlidna eller med den nuvarande, Sylvan, som var här i somras. Det kändes inte så angeläget heller, men det är en annan sak med Selmis för hon bor ju här och jag kan träffa henne varje dag. När jag blir godkänd, bekräftad av en kanin eller ett marsvin eller en hund, så är det ingenting jag behöver tvivla på för där finns inga tillgjordheter, bara ärlighet.

Jag avskyr att vara kvinna! Jag vet inte om jag någonsin har trivts med det och i dessa PMS-tider, så avskyr jag det ännu mer. Hormoner och humörsvängnigar i kombination med depressioner och ångest - fy tusan! Jag börjar fasa för klimakteriet eftersom jag mår så djäkla dåligt av allt som har med hormoner att göra: p-piller, PMS, graviditet, efter förlossningen - allt! Egentligen passar jag inte att vara lössläppt bland människor utan borde bo i en stuga i skogen bland ekorrar och rådjur. Där jag kan skrika rakt ut när frustrationen slår till utan att grannarna ringer dårpolisen. Slänga kottar omkring mig utan att träffa någon oskyldig. Där jag kan slå och dunka på saker utan att någon annan blir ledsen över att de går sönder.  

O-fridens.