Jag är förkyld. Ordentligt förkyld. Tandvärken från i fredax har släppt och likaså killet i halsen. Nu nyser jag och snyter mig och så killar det i näsan, så att jag nyser igen och måste snyta mig vilket gör att det killar igen och så nyser jag osv. Det är en ond cirkel. Jag sover bra tack vare Stilnocten och när jag vaknar känner jag mig frisk, men efter ett par minuter täpper näsan igen och ögonen börjar svida och så får jag snyta mig...... Det är länge sedan jag var förkyld, men inte kan jag säga att jag har saknat det!

Igår hämtade Elin hem sin kanin. En viltgrå manteltecknad dvärgvädur vid namn Selma. Hon är 7 veckor och det finns bara ett ord som passar: bedårande. Pälsen måste helt enkelt vara det lenaste materialet som finns och så hennes baktassar som är så underbart klunsiga och täckta av tjock, snövit päls. Bedårande! Marsvinen har fortfarande 1:a platsen för mig, men det går inte att inte tycka om den här nya familjemedlemmen. När hon sitter hopkrupen, som hon gör på bilden, så är hon inte längre än 15-20 cm och hon väger inte ens 1 kg. Bedårande!   

Jag har läst den senaste boken av Karin Alfredsson, "Pojken i hiss 54" och jag blev besviken för den var inte alls lika bra som de tidigare. Titeln är usel och slutet konstigt. Jag läste lite fakta längst bak och där skriver KA att hon blev engagerad i nå't projekt vilket gjorde att hon inte skrev på i vanlig takt och jag tycker nog att boken ger ett okoncentrat intryck. 

Kajsa har stukat vänster bakben igen som hon gjorde i maj. Dumma Kajsa! Hon stöder inte alls på benet, men det är inte varmt eller svullet som det var förra gången. Vi har kvar Metacam från det tillfället och valde att inte ringa veterinären utan ge henne den föreskrivna dosen i några dagar först.

Halv-fridens.