I måndags skrev jag att jag egentligen oroade mig mer för eftervården än för själva operationen och det gjorde jag rätt i. Operationen tog en dryg timme i anspråk, men eftervården är dygnet runt i ca 2 veckor.

Nu har det gått ett dygn. Höger käke är svullen i det område där tanden satt. Det ser ut som att jag har en liten hamsterkind som jag gömmer något i, men det är inte gulligt på något sätt. Området är ömt. Sent igår kväll, efter 23, så var det dax att skölja med Corsodyl. Jag tänkte att det skulle bli skönt att kunna skölja med någon vätska över huvud taget utan att det ilade i tanden. Helvete, vad det gjorde ont!! Det kändes som om någon skar i käken utan den minsta bedövning och såret började blöda, så att jag var tvungen att bita på en av de sterila kompresser som jag fick med mig. Jag stod i badrummet med handen mot kinden och vaggade fram och tillbaka och försökte andas för att slappna av. Många minuter blev jag stående. Sedan satt jag i soffan och försökte läsa. Jag lyckades få i mig 2 Citodon, men mattheten kröp över mig, fick mig att svettas och nästan svimma. Det slutade med att jag låg på golvet där det var svalare för att sedan hasa till sängen där jag bara låg. Tack vare Stilnocten, så somnade jag i alla fall. Jag är väldigt taxam för den sömnhjälpen för vila och sömn är väldigt effektivt i alla sammanhang! Jag var på toaletten vid 3, somnade om utan problem och väcktes av Pär när han åkte till arbetet vid 6 och då passade jag på att ta mina mediciner inklusive antibiotikan som ju ska tas var 8:e timme. Sedan sov jag vidare till 11. Det var dax för munsköljning igen...... I badrumsspegeln såg jag att jag hade små fläckar av intorkat blod på läpparna och runt munnen efter gårdagkvällens sköljning. Fräscht. Verkligen fräscht. Jag ville verkligen inte skölja! Jag stålsatte mig, tog 10 ml i Corsodyl i munnen, satte händerna för ansiktet som något slags skydd och började skölja. Ingen smärta! Jag sköljde på i de föreskrivna 60 sekunderna och spottade ut en svagt rosa vätska vilket innebar att såret inte hade börjat blöda igen. Lättnad! Efter det började jag må riktigt bra, bättre än igår. Jag tog 2 Citodon mot värken och skrotade sedan runt med lite av varje. När det hade gått ungefär 1 timme från det jag hade tagit värktabletterna, så blev jag yr. Yrseln tilltog, jag blev matt och började svettas, svimmade nästan. Jag lade mig på det svala golvet igen, köksgolvet den här gången tills det kändes bättre. Jag har känt mig ganska spak sedan dess. Jag var naiv när jag trodde att det hela inte handlade om mer än att dra ut en tand. Även om jag fick endast (lokal)bedövning, så var den i hästväg och det hela var faktiskt en mindre operation och alla operationer utsätter kroppen för kraftig stress. Jag hade planerat att träna och vara igång som vanligt redan idag, men i instruktionerna för eftervården står att jag inte bör utföra "hård kroppsansträngning under den första tiden efter operationen" vilket innebär att styrketräning är uteslutet. Tandläkaren sa att lätta promenader går bra, men så spak som jag känner mig nu, så vete tusan om ens det blir av!

Jag får i mig youghurt med en tesked eftersom en vanlig matsked är för stor - det gör ont när jag gapar. Jag dricker vatten, te och Cola med hjälp av sugrör eftersom det är lättare och då kan jag undvika att det hamnar direkt i såret. Ikväll bör jag försöka borsta tänderna igen. Bättre med ett halvdant försök än inte alls. Alla bakterier måste bekämpas med alla medel som finns!

Halv-fridens.    

Av någon supermärklig anledning, så finns det bara 2 säsonger av "Monk" som har svensk text. Varför?? Hela familjen gillar denna ocd-drabbade smarta man, så jag har faktiskt köpt både säsong 3 och 4 trots brist på översättning, men vi hänger med bra alla 3 och det finns en fördel: jag slipper få blodstörtning av felaktiga översättningar. Jag blir bara mer och mer irriterad, på gränsen till hyperkänslig, ju äldre jag blir när det gäller översättning från engelska. Jag anser själv att jag är bra på, vad jag kallar, vardags-engelska och jag är definitivt bra på svenska (även om det grammatiska inte alltid är perfekt). Jag upplever det som att jag har språköra och det gör mig upprörd över att det tas allt mindre hänsyn till vårt språk. Att ha ett språk, att kunna uttrycka sig korrekt i både tal och skrift ger självförtroende och en känsla av säkerhet för att inte tala om vilket intryck man förmedlar med just dessa kunskaper. Ni som följer min blog vet att jag tittar på "The Tudors" och vad gäller den svenska översättningen i den serien....... Pär kan oxå bli upprörd över det här och igår uppmuntrade han mig att faktiskt skriva till seriens utgivare för att påpeka detta och då gjorde jag det! Nedan har jag kopierat in både mitt mail och det svar som jag överraskande nog fick idag.

Mitt mail: