"Ever so lonely" med Monsoon från 1982. En av alla dessa 80-talslåtar som jag minns när jag hör den på nytt. "Den här gillade ju jag då!". Jag gillar den nu med även om texten är en aning tjatig, men det indiska stuket är skönt.

"Banana republic" med The Boomtown Rats från 1980. Jag förstår inte videon. Gör du?

Fridens.    

Det är möjligt att jag tar en risk nu, kanske driver jag bort de läsare jag faktiskt har, de som kommenterar, men jag skriver det här i alla fall: jag tar min blog på allvar och förväntar mig kommentarer som visar att läsaren har läst själva inlägget i fråga.

Jag har haft den här blogen i 7,5 år och jag har skrivit och tänker fortsätta att skriva om allt möjligt. Att skriva är nödvändigt för mig, en sorts terapi och om jag inte ville ha kommentarer, så hade jag blockerat den möjligheten. Jag har blottat mig i många inlägg, men jag gör det inte lättvindigt, så när jag skriver ett inläggsom det igår och avslutar det med en smajlis som gör allt annat än smajlar, så blir jag förbannad och sårad när någon kommenterar det hela med "Hej :)  Hoppas du har haft en bra dag?  Ha de fint :)". Jag kommer inte att publicera den. Är jag överkänslig?

O-fridens.    

Nu är tanduslingen borta!

Ålrajt!

Jag börjar få en aning om hur ont jag kommer att få när bedövningen släpper.......

Jag behövde inte ta till Oxascand idag för som så ofta i situationer jag fasar för, så sänkte sig lugnet när det väl gällde. En känsla av resignation faktiskt.

Jag steg upp halv 10 och vid halv 11 åt jag youghurt, 2 kokta ägg och 3 (Mumin)muggar med te. Trots hunger och trots vetskapen om att jag inte skulle få äta ordentligt ett bra tag efter operationen, så fick jag inte i mig mer. Strax före 12 gick jag hemifrån i sakta mak. En positiv magkänsla smög sig på mig medan jag promenerade. En magkänsla som sa mig att det skulle gå bra. Jag har lärt mig att lita på min magkänsla för den ljuger aldrig och den går inte att ignorera.

Tandkirurgen gick igenom allt med mig, vad det innebar och vad som skulle hända. Sköterskan informerade även hon. Först av allt smorde tandläkaren in tandköttet med bedövningsgelé. I vanliga fall brukar man inte bedövas innan själva bedövningen, så det här antydde att det inte var vanlig fisbedövning jag skulle få. Efter gelén fick jag 4 injektioner. Fyra stycken! Han förvarnade om att medlet innehöll adrenalin vilket kunde ge mig kortvarig hjärtklappning, vanligt men ofarligt eftersom jag inte har problem med hjärtat. Sedan fick jag sitta i upprätt läge i tandläkarstolen medan bedövningen satte in. Det dröjde inte länge och jag fick faktiskt hjärtklappning en stund vilket fick mig att inse att jag har haft det tidigare i samband med ångestattacker - jag har faktiskt inte begripit att det var hjärtklappning! Händerna blev skakiga.

Efter 10-15 minuter blev det ryggläge igen och sköterskan steriltvättade runt munnen och lade en steril duk som täckte mig från låren och hela vägen upp över huvudet med bara en öppning för munnen. Hon fixerade duken med små tejpbitar. Där låg jag i ett sjukhusgrönt sken och kände mig hyfsat avslappnad. Sedan satte han äntligen igång. Jag kände ingenting, absolut ingen smärta! Det är klart att det kändes att han bearbetade tanden och käken, men det gjorde inte det minsta ont. Det var 2 saker som var mindre mysiga och det var att behöva lyssna på sågen(?) som han använde för att dela tanden med och så var det tufft för nacken eftersom jag hela tiden fick ligga med huvudet lätt vridet åt höger. Jag fokuserade på att andas, att slappna av och att räkna fram och tillbaka och plötsligt säger han att "Nu är halva tanden borta" och när den andra halvan var väck, så sydde han ihop såret. Jag tror att det tog en halv timme och jag var där i 70 minuter.

Jag fick med mig ett blad med instruktioner för eftervård och 2 recept: Kåvepenin och Citodon. Han sa att det var en av tandrötterna som var något kraftigare och att han fick borra i käkbenet vilket kommer att göra att jag kan räkna med att få extra ont efteråt. Det är möjligt att den vanliga dubbeldosen skulle hjälpa mot smärtan, men jag har ingen som helst lust att chansa på det eller att leka martyr och se hur stark smärta jag pallar med, så jag tackade jag till Citodon när han föreslog det. Det närmaste dygnet ska det jag äter vara flytande eller halvfast (te och youghurt med andra ord) och så ska jag skölja med en bakteriedödande lösning 2 gånger om dagen.

Sammanfattningsvis, så gick det bra precis som magkänslan antydde och ett extra plus var att räkningen slutade på 1400 kr mindre än vad jag hade fått uppgift om! Pär satt i väntrummet när jag kom ut och tillsammans gick vi till apoteket. Han köpte en orkidé till mig med vita blommor som har en mörkt lila mitt. Mannen som äger blombutiken i Salem är väldigt trevlig och vid det här laget har Pär köpt så pass många orkidéer (inte bara till mig) att han får rabatt!

Nu har jag ont. Tandvärk x 3, så jag ska ta en Citodon, göra en kanna te och äta lite youghurt och så se några avsnitt av "Tudors" där Henrik VIII ska gifta sig för fjärde gången och där han blir allt mer galen.

Fridens på er för nu är det över!