De nya skorna är sköna även utomhus.

Det är skönt att se skarpt igen.

Filmkväll med familjen (Sherlock Holmes 2).

Fridens.    

Varje år tar 1500 personer livet av sig vilket är det samma som 3-4 personer om dagen. Varje år dör ca 300 personer i trafiken vilket är det samma som mindre än 1 person om dagen. Personer som drabbats av stora katastrofer som vid tsunamin eller branden i Göteborg eller när Estonia sjönk, de som överlever och/eller efterlevande får mycket stöd efteråt. När en människa tar sitt eget liv händer inte mycket. När man överlever ett självmordsförsök, så är inte psykvården till stor hjälp. När man inte överlever, så får de efterlevande inte mycket till hjälp de heller. Hur värderas ett liv? Är ett liv mer värt när det tar slut pga. "yttre faktorer", när man inte väljer att avsluta det för egen hand? Varför får trafikforskningen så mycket mer än forskningen i prevention av självmord? Alfred Skogberg skriver om hur mycket som skulle kunna göras för att förebygga självmord. Det finns få sjukdomar som är så omgärdade av myter, tystnad och förutfattade meningar som depression och jag håller med Skogberg om att tystnaden måste brytas. Däremot tror jag inte att det är någon myt att den som har bestämt sig för att ta livet av sig gör det för eller senare. Det är en sak att ta livet av sig i stundens ingivelse till följd av någon händelse och det är en annan sak att må så satans dåligt att man inte orkar vänta på eller törs hoppas på att någonsin få må bättre. Ett självmord är ofta planerat och visserligen kan tankebanorna ändras, så som Skogberg skriver, men det ska oerhört mycket till för att tankebanorna ska ändras så pass mycket att man börjar må bättre i en takt som man själv står ut med. Ann Heberlein har skrivit en bok med titeln "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" som jag inte har läst, men jag skulle vilja ändra titeln till "Jag vill inte dö, jag vill bara inte må så in i helvete dåligt!".

O-fridens.