Alla inlägg den 10 juli 2012

Av Ewa - 10 juli 2012 21:19

Dagens styrkepass.

Det har varit svalare.

Våra marsvin.


Halv-fridens.   

Av Ewa - 10 juli 2012 17:45

När jag satt här vid datorn före lunch, så såg jag en rörelse i ögonvrån. Det var Mimmi som smög längs köksdörren mot hallen. Trots att jag ropade till, så reagerade hon inte utan fortsatte ut på hallmattan, vek av till vänster och försvann ur bild. Jag var ju tvungen att se till att hon inte försvann ut i vardagsrummet. Döm om min förvåning när jag ser att hon sitter på hallmattan tillsammans med en annan äventyrare, Humlan! Jag märkte aldrig när Humlis smet iväg. Jag fotade de 2 äventyrarna med mobilen, försiktigt för att inte skrämma dem, så jag hade inte möjlighet att få till en så bra bild som möjligt.

 

"De får inte gå in i Elins rum!" tänkte jag. Det finns alldeles för många sladdar och kryp-in där och jag blev svettig av bara tanken på att behöva krypa runt och jaga dem där inne. När jag klev ut i hallen, så sprang Humlan tillbaka till köket medan Mimmi gick in i - just det! - Elins rum. Fasen oxå! Det blev lite hetsigt när jag gjorde mitt bästa för att fösa ut henne därifrån med foten och till slut fick jag tag i henne när hon smet in bakom dörren. Det är inte ofta som någon av fyrbeningarna går utanför köksmattan och när det händer, så undrar jag alltid varför. Varför just idag? Vad var det som lockade iväg Humlan? Att Mimmi följde efter är inte så märkligt eftersom hon är Humlis släpvagn i vanliga fall. Hon måste skaffa sig ett eget liv. (De syns lite bättre om du klickar på bilden, små som de är ute i vida världen.)


Jag tycker om att se kostym-dramer just nu och favoriterna är de i Jane Austen-anda. För inte så länge sedan köpte jag en dröse: "Fingersmith", "The lost prince" (som bygger på verkliga händelser), "Vanity fair" och en Brontë-box. Vilka nedköp de visade sig vara! Blä! "Fingersmith" - blaha. "The lost prince" - en besvikelse, men Gina McKee var väldigt bra i sin roll. "Vanity fair" har jag redan sågat i ett tidigare inlägg. Brontë-boxen innehöll en version av "Svindlande höjder" som jag har skrivit om, en fransk film om systrarna som var usel med urtrista miljöer och livlösa skådespelarinsatser och en dramadokumentär i flera avsnitt som visade sig vara från 1970-talet med hemsk bildkvalitét och allt negativt från 70-talet. Boxen innehöll även en version av Jane Eyre med Ciaran Hinds och Samantha Morton och den var riktigt bra, den tyckte jag om! Tyvärr finns just den versionen inte till salu som singel annars hade jag köpt den och slängt boxen. Usch, det gör fysiskt ont att göra så dåliga köp!! Igår kväll såg jag en som jag visste var bra och som jag redan har sett flera gånger, "Emma" med Gwyneth Paltrow och idag såg jag "Förnuft och känsla" med Emma Thompson, Kate Winslet och Hugh grant - ruskigt bra.


Halv-fridens.    

Av Ewa - 10 juli 2012 16:45

För 7 månader sedan mådde jag dåligt.

Fruktansvärt dåligt.

Ångest från morgon till kväll.

Ständiga gråtattacker.

Trötthet.

Jag tyckte inte om mörkret.

Jag vaknade alltid vid 5.

Jag drog upp rullgardinen och låg sedan och väntade på dagsljuset.

När jag sedan steg upp, sällan före 11, så tände jag varenda lampa på nedervåningen även utebelysningen.

Jag hade svårt att få dagarna att gå och det ökade på ångesten.

Jag började promenera på eftermiddagarna.

Så gott som varje dag.

En ständig knut i magen gjorde att jag hade svårt att äta lagad mat.

Jag undrade ofta om jag någonsin skulle få må bra igen.

Det kändes som om jag aldrig mer skulle kunna ta mig ur sängen och ut före klockan 12.

Jag avskydde att vara ensam.

Jag var rädd för att vara ensam.

Jag var konstant orolig för att det skulle hända Pär något, allt från bilolycka till hjärnblödning.

Det var då han började sms:a varje morgon när han kommit fram till arbetet och det gör han fortfarande.

När Elin och Pär var borta tillsammans och jag föreställde mig att något hände som skulle lämna mig helt ensam......

Redan då, i december började jag gruva mig för de sommarveckor som Pär alltid tillbringar på Öland.

Jag mådde så dåligt att jag blev rädd.

Jag mådde så dåligt att jag inte längre kände igen mig själv.


Idag mår jag bättre.

Inte bra, men bättre.

Jag har varit deprimerad i, i princip, ett års tid.

Innan jag fick det positiva beskedet från FK i februari, så var jag säker på att det var det som var en av de större anledningarna, rentav den huvudsakliga.

Efter beskedet kom en psykisk trötthet som höll i sig i många veckor.

Jag var än en gång säker på att jag skulle må bättre bara jag inte forcerade tröttheten.

Så blev det inte.

Det ville aldrig lyfta riktigt.

Jag struntade i kosten och jag hade ingen lust att träna.

Sedan kom dramatiken med Elin och hennes kille.

Och så min spräckta tand.

Jag har i alla fall inte ångest hela dagarna, inte ens varje dag.

Jag sover bra tack vare Stilnoct.

Jag får inte ångest av att inte ha något att göra.

Jag klarar av att ta mig ut och promenera före klockan 12.

Jag är inte längre konstant rädd för att det ska hända Pär något.

Jag är inte längre rädd för att vara ensam - tvärtom.

Jag tycker om mörkret igen och tänder lampor bara när det behövs.

Även om jag inte mår så bra som jag skulle önska, så är jag taxam för att jag orkar mer än jag gjorde för 7 månader sedan och är tack vare att jag slipper ångesten.

Fy, fan för ångest!


O-fridens.    


Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
<<< Juli 2012 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards