Hemma hos mig rullar allt på, det händer inget särskilt. Pär och Elin är dårförkylda och det snoras och hostas till både höger och vänster, så att det blir rena surroundeffekten. Jag parerar och håller mig undan, så gott jag kan för jag vill inte bli smittad - det räcker med allergin som är plågsam just nu: jag blir så trött och sover middag vissa dagar, näsan rinner och ögonen är så irriterade att det ibland känns som det finns krossat glas under ögonlocken. Jag har numera en sak gemensamt med Kajsa nämligen röda ögon.

Jag har äntligen lyckats läsa färdigt den sista boken i trilogin om "Hungerspelen"! Den första boken var väldigt bra, den andra var hyfsad och den tredje var trist, men inte tillräckligt trist för att jag skulle ge upp innan jag fick veta hur det hela skulle sluta för den var, åtminstone, inte förutsägbar. Det tog nog närmare 2 veckor för mig att läsa den. Kanske är jag på väg ur min intensiva läsperiod, men jag tror mer på att det var bokens fel för jag kände mig helt enkelt inte lockad att sitta och läsa, men nu kan jag äntligen välja ut en ny!    

Jag mår dåligt. Jag vantrivs. Jag är missnöjd. Det här gör att jag är lättirriterad och grinig. Det här ger mig ångest, ibland på Oxascandnivå. Jag vet att om jag vill slippa ur den här nedågående spiralen, så måste jag se över vad jag äter och jag måste komma ut på promenader. Precis idag, så är det mina ljuskänsliga allergiröda ögon som hindrar mig från att gå ut, men i övrigt, så har jag svårt att hitta motivationen. Jag vill må bra! Jag vill gå ned i vikt! Jag vill hitta min drivkraft igen! Dr Phil säger att allt negativt beteendemönster som man inte lyckas bryta t.ex att äta fel eller bara sitta i soffan får man ut något av och så länge man får ut något av det, så lär man inte kunna ändra på något och det tror jag på. Vad får jag ut av att slarva med den kost som jag vet att jag mår bra av? Vad får jag ut av att inte ta de promenader som jag vet att jag mår bra av? Jag vet inte. Än.

O-fridens.   

Det började i höstas när jag hade ångest titt som tätt. Jag vankade omkring i lägenheten. Fysisk aktivitet fungerar ofta mot ångest. Jag vankade fram och tillbaka mellan rummen, oftast mellan köksfönstret och balkongdörren. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Jag vankar fortfarande, men inte lika ofta för att jag har ångest som för att jag får mindre ont i nedre ryggen om jag rör mig än om jag står stilla.Jag vankar medan jag borstar tänderna och när jag lyssnar på en bok, medan jag väntar på att teet ska dra färdigt eller när jag känner att jag har suttit för mycket. Kanske inbillar jag mig, men det känns som att vankandet har bättre effekt än de ryggövningar jag brukade göra.

Fridens.    

Köksfönstret är öppet och även balkongdörren står på glänt. Ungefär 20 plusgrader och när jag var ut och hämtade in posten, så kändes en förändring i luften: det var äntligen milt i skuggan i stället för kallt. Trädens knoppar slår ut och i dungen utanför blir blåsipporna och vitsipporna allt fler. Föreningen har dragit igång en mindre gallring här på "vår" baksida. Innan de 10 bostadsrättshusen byggdes för 12 år sedan, så var här tät skog med klippor här och där. Den täta skogen ledde till många väldigt taniga träd och det är bland annat dem som nu gallras bort för att förhoppningsvis få lite mer av ängsväxtlighet. Vi har några rejäla hasselsnår oxå, men de får inte röras för de är fina och lockar till sig ekorrarna. På innergården, som omges av en bred asfalterad gångväg, så finns flera stora stenblock kvar och tillsammans med gran och björk känns innergården inte tillrättalagd. Även här har träden gallrats ur, men mest på naturlig väg då de första årens rejäla höststormar fällde de träd som var meningen att fällas. Det är oftast tillräckligt tyst, som nu för att jag ska kunna höra fåglarna och hittills har vi haft tur med grannarna. Varför skulle jag vilja flytta härifrån apropå inget särskilt?

Om 6 veckor går Elin ut gymnasiet vilket hon ser fram emot. Hon har valt att ha ett något större fika för släkten och det har beställts en tårta i form av en studentmössa från Kaffestugan (så klart!).  Jag minns hur det var när jag själv gick ut gymnasiet för 25 år sedan och jag är glad och lättad över att Elin inte verkar känna samma skräck som jag gjorde över att räknas som vuxen. Jag minns oxå hur själva studierna var upplagda och naturligtvis kan jag inte låta bli att jämföra med hur dagens gymnasium fungerar. Elin har hela tiden haft sitt special-schema som, i praktiken, har inneburit att hon har pluggat på distans på halvtid, men tack vare sin självdisciplin, så har hon klarat det och under det sista året, så har hon gjort en rejäl betygsmässig upphämtning. Numera kan man ha "rester", sånt man inte har gjort t.ex prov eller projekt. Elin har ytterst få rester medan många av hennes kompisar, som pluggar heltid ligger efter med hästlängder. Hur kan man tillåta det? Visserligen leder det till att de inte går ut med färdiga betyg och att det är upp till var och en att fixa det, men varför är det så slappt? Ett prov har ett utsatt datum och till det pluggar man och gör vad som behövs för att klara det och så var det även för mig, men skillnaden idag är att om någon "inte orkat plugga", så kan man få göra provet vid ett annat tillfälle och det går att skjuta upp både 2 och 3 gånger och det är väl det som gör att många till slut har "rester". Inte 17 kunde vi skjuta upp ett prov på grund av ren slöhet eller var min respekt alldeles för stor, var jag för naiv för att våga försöka? När jag fick sk. instuderingsfrågor, så gjorde jag rubbet och jag gjorde mitt bästa och fick sedan betyg efter det. När de gör samma sak idag, så finns det en betygsgräns för ett visst antal av frågorna vilket leder till att du kan välja om du nöjer dig med att bli enbart godkänd (G) eller om du vill lägga ner mer arbete och bli mycket väl godkänd (MVG). Skolan har ett visst ansvar (jag väljer att skriva "ett visst ansvar" eftersom jag anser att föräldrarna har huvudansvaret) att förbereda en för vuxenlivet och möjligheten att välja betyg leder, på sätt och vis till att man får ta ansvar för det arbete man lägger ned, men på vilken arbetsplats har man möjlighet att välja bedömning? "Jag nöjer mig med att göra bara de här uppgifterna för jag har inga planer på att behålla det här arbetet/bli befordrad/få högre lön? Det har i och för sig kommit fram i undersökningar att dagens unga vuxna inte har riktigt samma höga arbetsmoral som vi gamlingar..... När jag gick i skolan, så hade vi idrott minst 2 gånger i veckan och då handlade det om fysisk aktivitet. Numera har de idrott endast 1 gång i veckan och då handlar det absolut inte om fysisk aktivitet utan om projektarbeten. Kroppen är gjord för fysisk aktivitet och det finns ju hur många undersökningar som helst som bevisar fördelarna: får du igång blodcirkulationen, så får hjärnan syre, du kan koncentrera dig bättre, du sover bättre, du orkar mer helt enkelt. Det är inte så himla förvånande att svenska elever presterar dåligt även om bristen på schemalagd fysisk aktivitet inte är den enda orsaken. Jag funderar mycket på det här och jag har sugit på det här inlägget länge, men det vete 17 om jag fick sagt det jag vill ändå!

Fridens.