Hemma hos mig rullar allt på, det händer inget särskilt. Pär och Elin är dårförkylda och det snoras och hostas till både höger och vänster, så att det blir rena surroundeffekten. Jag parerar och håller mig undan, så gott jag kan för jag vill inte bli smittad - det räcker med allergin som är plågsam just nu: jag blir så trött och sover middag vissa dagar, näsan rinner och ögonen är så irriterade att det ibland känns som det finns krossat glas under ögonlocken. Jag har numera en sak gemensamt med Kajsa nämligen röda ögon.

Jag har äntligen lyckats läsa färdigt den sista boken i trilogin om "Hungerspelen"! Den första boken var väldigt bra, den andra var hyfsad och den tredje var trist, men inte tillräckligt trist för att jag skulle ge upp innan jag fick veta hur det hela skulle sluta för den var, åtminstone, inte förutsägbar. Det tog nog närmare 2 veckor för mig att läsa den. Kanske är jag på väg ur min intensiva läsperiod, men jag tror mer på att det var bokens fel för jag kände mig helt enkelt inte lockad att sitta och läsa, men nu kan jag äntligen välja ut en ny!    

Jag mår dåligt. Jag vantrivs. Jag är missnöjd. Det här gör att jag är lättirriterad och grinig. Det här ger mig ångest, ibland på Oxascandnivå. Jag vet att om jag vill slippa ur den här nedågående spiralen, så måste jag se över vad jag äter och jag måste komma ut på promenader. Precis idag, så är det mina ljuskänsliga allergiröda ögon som hindrar mig från att gå ut, men i övrigt, så har jag svårt att hitta motivationen. Jag vill må bra! Jag vill gå ned i vikt! Jag vill hitta min drivkraft igen! Dr Phil säger att allt negativt beteendemönster som man inte lyckas bryta t.ex att äta fel eller bara sitta i soffan får man ut något av och så länge man får ut något av det, så lär man inte kunna ändra på något och det tror jag på. Vad får jag ut av att slarva med den kost som jag vet att jag mår bra av? Vad får jag ut av att inte ta de promenader som jag vet att jag mår bra av? Jag vet inte. Än.

O-fridens.