Elsa var inlindad i 3 handdukar och jag höll henne i famnen hela vägen till veterinären.

Vi blev direkt visade till ett undersökningsrum.

Jag uppskattade att vi slapp sitta och vänta i väntrummet trots att vi var tidiga.

Belysningen i rummet var dämpad.

På bordet låg en gullig, mjuk handduk och det stod även ett tänt ljus där.

Även en ask med Kleenex.......

Elsa såg sig omkring, men tydde sig till mig.

En sköterska kom in och gav Elsa en lugnande spruta.

Det gjorde litet ont och Elsa tydde sig, än en gång, till mig.

Hon blev snart lugn.

Riktigt lugn.

Helt avslappnad.

Jag strök henne hela tiden över ryggen och pratade om att hon snart skulle slippa ha ont.

Efter ungefär en kvart kom veterinären in och gav Elsa en överdos av narkosmedel.

Sedan lyssnade hon på Elsas hjärta.

Det hade stannat direkt.

Det tolkade jag som att hon, trots alla tecken på motsatsen faktiskt inte hade mycket ork kvar.

Pär och jag satt kvar hos henne en stund.

Vi valde att låta henne kremeras där på kliniken.

Nu är smärtan över, Elsa.