I augusti är det 12 år sedan jag blev helt sjukskriven och i och med det gick jag aldrig tillbaka till arbetet mer. Vid tillfället i fråga, så var det i första hand pga en handskada som jag inte klarade av att arbeta. Depressioner och ångest fanns hela tiden med i bakgrunden. När jag väl fick möjlighet att vila handen, så blev den långsamt bättre. Jag kan fortfarande få ont när jag överanstränger den, men den är inte längre en anledning till att jag inte kan arbeta. Det finns inga sk. medicinska orsaker till min nedsatta arbetsförmåga. Nu är det endast depressionen som är orsaken dvs. psykiska orsaker. Det är 9 år sedan min sjukskrivning övergick i sjukersättning och jag var tvungen att ansöka om förlängning vartannat år. 9 år med ansökningar, läkarbesök, mediciner, läkarutlåtanden, bevisbörda och misstro. Under dessa 9 år, så har reglerna för oss långtidssjuka ändrats många gånger, sällan till det bättre och med den sittande regeringen har de blivit omänskliga. När jag ansökte om stadigvarande ersättning den här gången, så gällde det: antingen skulle ansökan beviljas eller så skulle jag få börja om från början med sjukskrivningar några månader i taget medan jag skickade in nya ansökningar. Min ansökan beviljades alltså och jag kan inte låta bli att undra varför. Vad var det som fick FK:s läkare att sluta tjafsa med mig? Vad var det som slutligen bevisade för FK att jag inte klarar av att arbeta? Vad var det som fick FK att slutligen erkänna mina depressioner och ångest som en precis lika tuff sjukdom som vilken medicinsk som helst? Var det läkarutlåtandet som var omsorgsfullt formulerat och som inte baserades på bara gamla journalanteckningar? Var det den sammanhängande, sammantagna perioden av sjukdom? Nu behöver jag inte längre vara avundsjuk på min syster eller någon annan som fått stadigvarande ersättning. Nu infinner sig lättnaden. Nu kommer den, Den Stora Tröttheten. Efter 9 års kamp samtidigt som jag har varit sjuk, så kommer Den Stora Tröttheten och jag tänker inte bekämpa den för nu kan jag slappna av. Det får ta den tid det tar för mig att komma tillbaka. Ekonomin är hyfsat tryggad. Jag behöver inte ha med FK att göra förrän i oktober 2014 då de kommer att höra av sig för att förhöra sig om det inträffat några förändringar, men de har ingen som helst möjlighet att ta tillbaka sitt beslut om stadigvarande ersättning! Jag kan slappna av nu och koncentrera mig på att må så bra som jag bara kan med träning, kost, psykisk och fysisk vila och mediciner.

Jag är, som sagt, sjukt trött idag. En tyngd i hela kroppen som gör att jag är ovillig att göra någonting fysiskt. Jag sov inget vidare i natt heller och efter att grisarna fått sin frukost vid halv 7, så dröjde det innan jag somnade om och jag blev väckt av sms-signalen klockan 10. Magen är, av någon anledning, i uppror. Ingen promenad. Ingen ryggträning. Ingen ork. Ännu en dag med snuva och grus i ögonen, så jag har faktiskt tagit årets första allergitablett och det verkar som det var just allergi som var problemet för det känns bättre nu. Igår kväll blåste det rejält och sedan började det snöa. Mer snö - blä! Idag är det 7 plusgrader och den mesta av nattens snö har väl smält undan.

Fridens.