Mitt liv i ord

Jag somnade vid 2. Vaknade klockan 4 och klockan 6 och sov sedan till halv 9. Ingen bra natt. För många tankar som snurrar för att det ska gå att sova.

Vi hade 8 minusgrader i morse och snön gnistrade. Enligt DN.se är det rysk "svinkyla" på väg.

Elin är hemma idag pga förkylning. Hon kunde inte heller sova i morse, så vi låg inne i sovrummet och pratade. Hennes "svärföräldrar" har nu slutligen bestämt sig för att hon är godkänd; deras son får gifta sig med vår dotter. De bör förlova sig snart och gifta sig efter studenten i vår. Innan dess ska Elin naturligtvis har konverterat till islam. Jojo! De är muslimer och vi är, mer eller mindre, icke troende. De har sin trygghet i religionen med dess regler och vi känner trygghet i våra moraliska värderingar. Vilket väger tyngre? Varför får jag känslan av att de kör över oss och anser sig ha rätt att sätta upp regler just för att de är mer troende än vi är? Hela mitt inre och Pärs inre protesterar! Det är mycket med det här som inte känns bra. Som känns nästan skrämmande.

Nu har 90 av FK:s 120 dagar gått. Det borde dra ihop sig till ett beslut om min stadigvarande sjukersättning.

Halv-fridens.