I torsdags fick jag promenera till tandläkaren (inga hål, men mycket tandsten) i ösregn. Båda vägarna. Ösregn ovanpå grusade isgator. På eftermiddagen övergick hällregnet i snö i stora mängder. Snön frös och blev hal den med. På fredagen promenerade jag till Salem för att hämta ut medicin och det var ganska halt, men inte så halt som jag hade fruktat.

Både i onsdags och i torsdags efter promenaderna, så hade jag tokont i nedre ryggen. Värktablettsont. Jag började misstänka att mina MBT-knytkängor var slut i själva kärnan. De kändes så när jag klämde på dem och jämförde med kärnan på de svarta MBT-kängorna med blixtlås. Skit oxå! Knytkängorna finns inte längre att köpa. På fredagen tog jag de svarta kängorna för att undersöka om det verkligen hade med kärnan att göra, men jag fick precis lika ont i ryggen efter den promenaden, så vad är problemet? Kanske är det så enkelt att det är tufft att promenera när det är så halt som det är just nu och att ryggen ansträngs på fel sätt. Jag kommer i alla fall inte att köpa nya MBT-kängor. Inte än.

En extra dålig dag med en rejäl ångestattack på morgonen. Sömnen blir inte bättre och jag har fortfarande svårt att äta lagad mat. Jag tvingar mig själv eftersom jag är leds på att alltid vara hungrig.

O-fridens.