Åh, vad allt känns träligt och tungt och segt och meningslöst!!! Idag ökade jag Sertralin-dosen till 75 mg enligt planerna, men när ska den få effekt? Hur länge ska jag behöva må så här och känna att jag på inga villkor vill vara med längre?! Ångesten har lindrats jämfört med hur det var för en månad sedan, men den finns hela tiden i bakgrunden. Oftast klarar jag mig på 2 Oxascand om dagen (morgon och kväll tillsammans med Lyrica) och de gånger jag behöver ta en tredje, så upplever jag inte att den har effekt.

I lördags var Pär, Elin och Hashim hos svärisarna igen, men den här gången kände jag att det blivit lite för mycket och tätt umgänge, så jag stannade hemma trots att det kändes tufft. Jag fick 1,5 timme att gå genom att städa kylen och det känns onekligen skönt att öppna den och se hur rent det är.

Igår, söndag åkte granen och det väldigt diskreta julpyntet ut och det känns skönt. På eftermiddagen gick Elin och jag en 60-minuters promenad i inte så raskt tempo.

Idag kom jag inte ur sängen förrän halv 12. Det fanns ingen anledning att stiga upp helt enkelt. Jag hade ingen lust att promenera heller. Det är flera minusgrader ute och det är frostigt.

Vi väntar fortfarande på Humlans remiss till Roslagstulls veterinär. Hon mår inte bra.

Jag känner mig sliten och inte bara psykiskt utan även fysiskt. Jag har fortfarande svårt att äta, speciellt lagad mat. Jag är alltid hungrig eftersom jag inte klarar av att äta tillräckligt för att bli mätt. Det går inte helt enkelt. Det börjar ta på krafterna och jag har ofta lätt huvudvärk. Jag sover fortfarande dåligt. Det tar tid att somna och jag vaknar tidigt och har svårt att somna om. Fy fan!

O-fridens.