Alla inlägg den 5 december 2011

Av Ewa - 5 december 2011 15:54

Igår. Jag tog mina mediciner vid halv 9 och lade mig igen. Pär hade gått upp. Medan jag slumrade in igen lyssnade jag på hur han och Elin arbetade med matte i köket. Det kändes tryggt. Jag var inte ensam.


På eftermiddagen tog jag en ensam promenad på 70 minuter. Det är skönt att vara ute i det halvdunkel som blir strax innan de tänder gatlyktorna vid 15-tiden.


När jag satt och läste på kvällen, så kunde jag knappt hålla ögonen öppna. Jag somnade hela tiden och till slut fattade jag inte vad boken handlade om. Jag borstade tänderna och gick och lade mig vid tjugo över 22, men då gick det minsann inte att somna! Jag somnade nog inte förrän efter midnatt och jag sov uselt.


Idag. Jag vaknade halv 6 och kunde inte somna om. När Pär kom in kvart över 6 och sa hejdå, så kände jag mig gråtfärdig och fick nästan panik. Jag gick upp och tog mina mediciner och den här gången tog jag 2 Oxascand och lade mig igen. Jag somnade efter ett tag och sov som en stock till klockan 11. När jag vaknade och kom på att jag var ensam hemma, så kom ångesten tillbaka och jag tog den tillåtna 3:e Oxascanden, men jag upplevde det inte som att den hjälpte.


Jag åt lunch och gick sedan till Salem för att hämta ut mediciner. Det var kallt och det var frostigt. Betongtrappor och gångvägar var hala av frost och jag gick nästan ned i spagat vid ett tillfälle. Allt kändes skit! 

När jag kom hem gjorde jag te och Elin och jag såg ett avsnitt av "Grey's". Hon meddelade att Hashim skulle komma och att han skulle äta med oss och jag var närapå att utbrista "Igen!! Ska det vara nödvändigt?!" och "Jag vill faktiskt inte det - jag orkar inte med det idag!", men jag sa inget av det.


Den här förändringen som jag upplever av att inte klara av att vara ensam, är den förändringen permanent? Eller är den kopplad till den här utdragna depressionen? För bara 6-7 månader sedan, så trivdes jag med att vara ensam om vardagarna och jag upplevde det ofta som besvärligt när alla var hemma under helgerna. Nu är det precis tvärtom och jag har djävligt svårt att hantera omställningen! När jag tänker på nästa år, nästa vår och nästa sommar när Pär kommer att vara bortrest veckovis, så kommer paniken direkt på ett sätt som är skrämmande - hur i helvete ska jag klara av det??!! Som det känns nu, så kommer jag aldrig att få må bättre, inte när det har pågått så länge som det har gjort nu. Hoppet är borta.


O-fridens.


ANNONS

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3
4
5 6
7
8 9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2011 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Följ bloggen

Följ Mitt liv i ord med Blogkeen
Följ Mitt liv i ord med Bloglovin'

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se