Vägning: 97,5 vilken innebär en ökning med 0,6 hg. Inte bra. Eventuella (bort)förklaringar är mens, styrketräning och godis.

Elin och jag har promenerat 65 minuter i skumt väder. Varmt och mulet och de mörkt blåa åskmolnen räckte lång näsa åt oss medan de sakta blåste förbi. Suck. Jag sitter och svalnar och Elin fortsatte sin träning med att gå loss på boxbollen. Det var ett tag sedan eftersom hon har varit ordentligt förkyld. På tal om förkylningen, så kom både hon och Pär hem från Öland och var rejält däbbda, men jag har inte smittats. Fantasktiskt!

Jag är deprimerad. Kliniskt deprimerad och den diagnosen har jag själv ställt. Jag känner mig ledsen hela tiden, gråtfärdig. Ingenting är roligt. Jag har svårt att koncentrera mig. Jag kan sova hur mycket som helst (12 timmar) utan att känna mig utvilad. Mat är jobbigt och ingenting är egentligen gott. Att försöka upprätthålla LKHF är en ren kamp. Från det jag vaknar till att jag kan lägga mig, så känner jag panik över hur jag ska få dagen att gå och det tar på krafterna......

O-fridens.