Alla inlägg under juli 2011

Av Ewa - 12 juli 2011 10:49

Oj, vad jag var trött igår! Jag lade mig strax efter 21 och läste en liten stund och sedan slocknade jag och har sovit hyfsat. Klockan 7 var jag på toaletten och passade sedan på att ge marsvinen deras frukost (röd paprika, vattenmelon och morötter. Skalade morötter, ska det va'.). Jag tog mina flux oxå och efter det slumrade jag till 10.


Just nu bakar jag! Bakerix-frallor med nästan inga kolisar alls. Det doftar bröd i alla fall. Utvärdering kommer senare.


Den senaste säsongen av "Dexter" var den hittills bästa och den hade ett slut som fick mig att gå i taket eftersom det förmodligen dröjer ett år innan nästa säsong släpps på DVD! Elin och jag ser "One tree hill", men den får jag inte se utan henne, så för att trösta mig, så har jag köpt de första 2 säsongerna av "Brothers & Sisters".


Nu är frallorna klara och så här ser de ut med sesamfrön på! Jag kommer att äta 2 till lunch om de är goda vill säga......


Fridens.     

Av Ewa - 11 juli 2011 14:15

Fredag. Pär väckte mig vid halv 8 och en mega-ångest gjorde mig sällskap direkt. Jag tog mina 2 Fluxar, men det dröjer alltid åtminstone 2 timmar innan den lugnande effekten kommer. Bland det första jag sa till Pär var att jag ville åka hem. Där och då och inte nästa dag. Jag pallade helt enkelt inte att vara kvar i den där sta'n. En obehagligt välbekant känsla av hopplöshet och instängdhet kom över mig; samma känslor som jag ofta hade det sista året jag bodde där. De omringande fjällen gav mig klaustrofobi och en känsla av att det inte fanns någon väg därifrån särskilt inte som jag inte vågade någonting och hade föräldrar som inte var det minsta förstående, stöttande eller hjälpsamma. Alla de känslorna tog sig uttryck i en mega-ångest. Vid frukosten fortsatte jag att bearbeta Pär om att boka om hemresan. Han kallade mig envis, men han var precis lika envis han. Var pengar verkligen viktigare än hur jag mådde?! När vi kom tillbaka till hotellrummet, så brast det och tårarna forsade. Till slut gick han med på att kolla möjligheterna för att åka hem samma dag, men det fanns inga platser på något flyg förrän på kvällen och då kunde vi lika gärna bli kvar och det gick förresten inte att boka om våra biljetter utan det skulle kosta oss 6000 kr extra. "Då får det väl göra det då!" skrek jag för jag ville heeeeeem.


Det här är LKAB:s huvudkontor i Kiruna

där min pappa arbetade som bokhållare dvs.

han höll på med löner.

Alla bilder är klickbara.

  


Kanske kom effekten av flux-tabletterna för jag lugnade ner mig och efter ett tag, så bestämde vi att åka Norgevägen till Narvik; den är låååååång och det tar några timmar och det kändes lättare för mig om vi kom iväg från just Kiruna. Ju fler kilometer från Kiruna vi åkte desto lättare kändes det för mig. Helt sjukt!


Pär passade på att ta några cachar oxå, men jag deltog inte utan satt kvar i bilen och skrev stödord att använda mig av när jag senare skulle blogga om resan. När långtradare passerade, så skakade hela bilen av luftdraget, men i övrigt rådde tystnad. Det var en del mygg, men jag lyckades klara mig undan med endast ett på varje arm och de har inte kliat nämnvärt.


Vyer längs med Norgevägen.

     

Klockan 12 kom vi fram till Björklidens fjällstation och då var det läge för lunch. LKHF-problematik uppstod: lunchbuffén bestod av spagetti med köttfärssås och potatis. Vi valde varsin räkmacka (155 spänn!!!) som var rejält tilltagna och räkorna var många och tillsammans med äggen, så blev det min lunch. Jag åt litet av det torra brödet oxå, men lämnade en hel del till Pär som ibland verkar vara utan botten......


Utsikt från restaurangen och hur många matställen

 kan skryta med en vy som denna

med Lapporten i bakgrunden? Det svindlade!


Vi kom fram till Narvik vid 14-tiden; det tog oss alltså ca 4,5 timme, men då var det inklusive cacheing, flera fotostopp och lunch. Narvik är inte stort det heller och helt otroligt backigt, värre än både Kiruna och Södertälje! Vi parkerade i Storsentret och gick runt där. Jag hade fått i mitt sinne att jag ville ha en ny skinnryggsäck med fler ytterfack än den jag köpte i Italien för 6 år sedan, men i Kiruna hittade jag ingen och i Narvik - tro det eller ej - så fanns inte en enda väskaffär!!! Jag såg människor med väskor, så var hade de inhandlats?! Ett mysterium. Vi hittade ett fik där Pär tog en kopp kaffe och jag drack varm choklad som var så stark att jag fick späda ut med 1 förpackning grädde och 3 förpackningar mjölk, men den satt fint ändå. Sedan promenerade vi runt i Narvik bl.a ännu en galleria, Amfisentret även det utan väskaffärer för att sedan gå tillbaka till bilen. Pär fick hjälpa en romarinna att fotograferas framför en så där skylt med en massa pilar med stadsnamn och avstånd. Hon kom alltså från Rom vilket var lite längre ifrån än vad vi kom (och då syftar jag på Rönninge).


  

 En staty med inskriptionen "Fred är ett löfte om framtid".

Så sant, så sant!

 

Efter en timme i Narvik, så började vi återfärden mot Kiruna och jag kände mig lugn för innan vi kommit fram, så skulle större delen av den här dagen, som började så uselt, ha gått. Vädret var, minst sagt, omväxlande med skurar som hamrade som hagel och sedan strålande solsken och regnbågar. Bokstavligt.


Bron över Rombaksfjorden.

 

 

Fler vyer längs med Norgevägen fast åt andra hållet.

  

 

En rallarros. Rallarna byggde järnvägen i Sverige och pollen från dessa blommor fastnade på deras kläder och spreds på så vis längs med hela järnvägen.

Därav namnet.

   


Tillbakafärden blev något seg mot slutet. Den som klagar på Stockholms-vägarna ska åka längs Norgevägen, tycker jag för den är bitvis så gropig och guppig av tjälskott att det är ett under att alla mina kindtänder sitter kvar i munnen! Vi var tillbaka på hotellet vid 18-tiden. Vi fräschade upp oss och bytte om och gick sedan ned till Mommas Steakhouse som ligger på hotellets bottenvåning. Det hette tidigare Mommas bar och var, som jag antar eftersom jag aldrig var ute och drack själv, ett riktigt fylleställe. Numera är det en bra restaurang som, kvällen i fråga, spelade mest 80-tals musik. Ålrajt! Pär och jag åt varsin grillad entrecôte med klyftpotatis och jag drack både Cola och vatten till maten. Det smakade väldigt bra det med och vi blev rejält mätta. Inte riktigt lika dyrt som på Jukkasjärvi Wärdshus....


Tillbaka på rummet, så åt vi lite godis och flippade mellan tv-kanalerna. Det blev lite Simpsons (som faktiskt inte är så rolig) och lite friidrott (min favorit när det gäller sportsändningar) och lite Harry Potter 3 innan vi stängde av, borstade tänderna och hoppade i säng. Det var inte alls lika varmt i rummet den här kvällen och ingen av oss hade problem med att vare sig somna eller sova. 


Fortsättning följer i tredje och sista delen!


Fridens.    

Av Ewa - 11 juli 2011 13:16

Vägning: 97 kg vilket innebär en överraskande minskning på 0,8 kg. Överraskande eftersom det var svårt att hålla kosten i Kiruna/på resande fot och jag har ätit godis......    


För tredje måndagen i rad har jag varit på SATS. Det börjar likna regelbundethet, banne mäj! Jag kom in i träningssalen tjugo i 10 och det var bara en enda kille på ett av löpbanden där. Ljuvligt! Koncentrationen var på topp och jag drog ned tempot på fler övningar och det blir bra mycket tyngre då! Svetten lackade. Efter ett tag var killen på löpbandet färdig och jag var helt solo i salen - lyxigt! Vid halv 11 började folk drälla in och den första gruppträningen är alltid klockan 11. Jag noterade en man i min ålder som satte sig i en ryggmaskin och körde igång som om det gällde livet. Slet och pumpade, stånkade och stönade och jag kom då att tänka på det som stod i artikeln om slow-burn: luftfyllda muskler. Hm.


Efter träningen gick jag till Muji i Åhléns och köpte nya mini-flaskor att ha tvål och lotion i som jag har i tränings-necessären. Jag köpte hårfärg oxå och ny tvål och handkräm med Nantucket Briar-doft och sedan åkte jag hem.


Nu sitter jag i köket hos mina älskade fyrbeningar och äter lunch och dricker te och känner ett allmänt välbehag och en viss trötthet i kroppen efter träningen. I brevlådan låg det nya numret av "Modern psykologi". Jag är förresten gräsänka nu och fram till nästa onsdag. Pär och Elin åkte till Öland i morse. Eller heter det familjeänka när övriga familjen har åkt bort? Nu ska jag snickra ihop del 2 av Kiruna-resan!


Fridens.    

Av Ewa - 10 juli 2011 15:15

Pär är alltid orolig för att det ska vara mycket trafik när vi har en tid att passa, så när vi åkte till Arlanda i torsdags, så såg han till att vi var ute i god tid och alla vet ju att när man räknar med trafikstockningar och andra problem, så flyter allt smärtfritt, eller hur? Alltså kom vi till Arlanda med ungefär 2 timmar kvar innan flyget skulle gå. Det tog i och för sig en mindre evighet att traska från parkeringshuset till den terminal som flyget skulle gå ifrån...... Vi slog ihjäl lite tid genom att fika på Wayne's Coffee och jag drack åff kårse Chai Latte, men den var ingen höjdare.


Det är tråkigt att flyga! Urtråkigt! Trångt och eländigt. Bullrigt. Allmänt omysigt. Vi lyckades få platser vid vingen, så utsikten var inget att hurra för. Jag kände hur en huvudvärk började ge sig till känna. Jag gjorde mitt bästa genom att läsa en överraskande bra bok som jag verkligen rekommenderar, så vida ni inte tillhör den obildade grupp som hellre ser filmen. Vi landade i Kiruna enligt tidtabell och alldeles lagom till en rejäl åskskur. När vi väl hade hämtat ut både vår enda resväska och hyrbilen (en ny Volvo där det kändes som om man satt nere på marken jämfört med vår braiga Skoda Yeti), så åkte vi ut till Poikkijärvi kyrkogård och besökte mina föräldrars grav. Det är 10 år sedan sist och det såg naturligtvis inte ut som då, så det tog ett tag innan vi hittade den. Förra gången var det dessutom bara mammas urna som var gravsatt, men det var jag lyckligt ovetande om. (Alla bilder är klickbara.)


  

 Den här utsikten har mina

föräldrar mot Jukkasjärvi.

  

Sedan åkte vi tvär över älven till Jukkasjärvi och tittade in i kyrkan med den fantastiska altartavlan som Bror Hjort skar ut. Kyrkan fyllde 400 år 2008 och jag tycker att den är väldigt fin tack vare att den är så liten. Pär lyckades fotografera klockstapeln, men kyrkan låg dold bakom lövrika träd, så den har vi en tyst minut för (internt skämt när något saknas).


   

     

Vi hann bli genomdränkta av ännu en åskskur och efter det styrde vi Volvon mot sta'n och hotellet för att byta kläder.


Hotell Ferrum ingår numera i Scandic-kedjan, så rummet var lagom utslätat och opersonligt och dessutom varmt; eftermiddagssolen låg på och eftersom den inte går ned över huvud taget (före 14 juli), så blev det ju inte ett dugg svalare bara för att det blev kväll......


Utsikt från hotellrummet.

  

När vi hade bytt till torra kläder, så gick vi en sväng på sta'n och då slog depressionen till för visserligen har Kiruna centrum aldrig varit stort, men jag minns inte att det var så fruktansvärt dött! Det bor en massa människor i och runt centrum, men var tusan höll de hus?! Ångesten och hopplösheten kom smygande. Vi köpte några vykort och gick sedan tillbaka till hotellet. Jag nästan flydde in för att slippa se eländet.


En bit av Kirunas pytte-centrum.


I det här huset bodde min farbror som var polis. Här var jag och familjen på barndop tidigt 70-tal när deras äldste son döptes. Jag tyckte att "Tryggare kan ingen vara" var så sorglig att jag började gråta.

        

 

Vi skrev vykorten och sedan styrde vi Volvon mot Jukkasjärvi än en gång för att äta middag på Jukkasjärvi Wärdshus som numera ingår i Ishotellet (Ice-hotel som det heter på norrländska). Ett nytt hus i gammaldags stil med fina träarbeten. Fondtapeten hade en bild från en renskiljning vilket kanske låter knäppt, men var effektfullt, i ljusa blåa, gråa och vita toner. Dukningen var vacker för att inte tala om uppläggningen av maten som smakade himmelskt!


Pärs ugnsbakade röding med

puré av mandelpotatis

 


Min grillade biff med rösti

  


Hemgjord vaniljglass med

varma hjortron serverat

på ett isblock!!

 


Efter den kanon-måltiden, så åkte vi tillbaka till hotellet och jäste. Jag flippade lite mellan tv-kanalerna, men huvudvärken fick mig att krypa i säng redan vid 21. Det tog ett tag att somna pga värmen och jag svettades, så att det rann om mig och det kändes som att jag vaknade en gång i timmen hela den natten. Blä!


Fortsättning följer!


Fridens. 



 



Av Ewa - 6 juli 2011 15:24

En rask promenad med press i backarna som tog 70 minuter och det var jätte-skönt! Mobilen lyckades blanda till låtarna, så att jag kunde gå i takt till flera bra gånglåtar vilket alltid sätter piff på det hela.


Jag har gjort min första beställning från LCHF-butiken. Bakerix att baka bröd med och det enda jag behöver lägga till är ägg. Åsa-Maria lovar och svär att bröden inte blir äggiga eller konstiga och vi får väl se..... Jag har inte mycket till övers för de kolhydratfria alternativ som jag har provat hittills, men nu känner jag att jag vågar prova igen. Jag saknar egentligen inte bröd som sådant, men ibland kan det vara gott med te och en macka med mmmmmycket pålägg och jag vill ha ett alternativ till youghurt och ägg, jag som har så himla svårt att äta frukost.


Fridens.    


PS. I morgon åker jag till Kiruna och kommer inte att blogga förrän på söndag igen, men då blir det resereportage med minnen och Pära foton.

Av Ewa - 5 juli 2011 18:03

Jag svimmade av i sängen vid 23 igår och sov till 11 idag med korta avbrott för toalettbesök. Att sova är ljuvligt! Intressanta drömmar där stämningen hängde kvar länge sedan jag hade vaknat.


Jag har tvättat underkläder och strumpor och veckohandlat med Pär. Sedan har jag gjort en lista över vad jag behöver ha med mig till Kiruna. Vad övrigt är är lugn.


Fridens.    

Av Ewa - 4 juli 2011 16:17

.........på mig själv, så kommer jag f.o.m idag att skriva upp min vikt varje måndag.

Hujedamäj!!


97,1 kg vilket innebär en ökning med 1,1 sedan förra veckan, men en sammanlagd minskning på ca 5 kg på......en massa månader. Fruktansvärt sakta, men ganska säkert.


Fridens.

Av Ewa - 4 juli 2011 14:38

Med öron överkänsliga för dålig svenska, så har jag hakat upp mig på 2 saker. I offentliga lokaler som t.ex SATS omklädningsrum, så hänger ett anslag där det står följande: "Tänk på våra allergiker. Använd inte starka dofter i lokalen!". När jag åker pendeltåg, så hörs ett automatiskt meddelande innan dörrarna öppnas: "Tänk på avståndet mellan vagn och perrong när du kliver av tåget.". "Tänk på" borde bytas ut till "ta hänsyn till". Jag ser det så tydligt framför mig hur man stannar upp, tänker på allergikerna respektive avståndet och sedan går vidare. Om man tar hänsyn till allergikerna respektive avståndet, så blir det en annan sak.


Språkligt fridens.    

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6
7
8
9
10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Juli 2011 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards