Nu har Pär åkt ensam till Grövelsjön och det känns lite ledsamt.   

Högsta instansen (jag) krävde att de 2 stridande parterna (Pär och Elin) skulle sluta en något så när fred innan han åkte, så att det inte blir så att Elin och jag går kvar här hemma som på nålar inför hans hemkomst på lördag. Medan vi åt middag, så börjde vi prata. Efter middagen pratades det lite till och med kravet från mig att inte börja tjata om vems fel alltihop var, så lite senare slöts fred (kramar) mellan parterna. Jag tror att Pär har fått sova inatt och att han åkte med hyfsat humör.

Själv är jag ledsen och nere och väntar på att fluxen ska få effekt. För en gångs skull tog jag dem inte tidigare utan tillsammans med de övriga medicinerna. När jag tar dem tidigare, så brukar jag sova några timmar medan effekten infinner sig och vaknar utan att må så här......    

O-fridens.