Gårdagen avslutades med en knut i magen till följd av bråket om resan. Jag sov i sängen och inte i soffan och sov hyfsat. Jag vaknade när klockan ringde halv 8 och steg upp och tvättade håret, åt frukost och åkte till SATS. Hela tiden med en knut i magen. Det gick inte bra att träna idag. Det var tungt, men det värsta var att det var tråkigt. Urtråkigt! Jag mådde inget bra heller och halvvägs in i tiden på cross-trainern fick jag bryta eftersom jag blev äckel-matt. Nä, det var inget bra pass och nu gäller det att jag tar mig över denna minnes-tröskel och kommer iväg på måndag igen. Pär hämtade mig på stationen, så jag slapp alla uppförsbackar och trappor.

Jag tror att jag får gå tillbaka från 3 fluxar till 2 igen för jag misstänker att det är den där tredje tabletten som gör mig så fruktansvärt trött, så att jag kan sova 12 timmar eller mer.

Pär och Elin är sams igen efter gårdagen och lugnet efter stormen har infunnit sig. Knuten i magen är borta. De åker vid halv 4 i morgon (i natt) och jag får ännu en vecka med ensamt ansvar för grisarna. Suck, pust och stön! Det hjälper lite att de är så gulliga. Lite.

Fridens.