Om ungefär 2 timmar ska jag ta tåget till Stockholm för att möta Elin (som har sovit hos sin föräldrafria pojkvän) och så ska även vi se den absolut sista filmen om Harry P. Det finns tydligen de som lider av "post Potter depression" vilket jag faktiskt  kan förstå för har man följt berättelsen som jag har gjort, så kommer ett stort hål och saknad att infinna sig.....

Det här med väderförutsägelser. Så sent som igår, så var prognosen regn, regn och mera regn för resten av veckan. Eftersom den prognosen inte stämmer med vädret utanför - 22 plusgrader, molnigt, sol och uppehåll - så kollade jag igen och nu står det minsann att det ska bli sol, sol och mera sol och upp emot 26 plusgrader. Jag blir inte så påverkad av vad det är för väder, men ibland kan det vara bra att veta vad 17 man ska ha på sig!

Elin och jag såg en fånig inspelad film häromdagen (vi kommer förresten att göra oss av med filmkanalerna för att spara lite pengar för vi köper ändå så många filmer och serier och hela idén med filmkanalerna var att köpandet skulle minska vilket det inte har gjort....) som heter "Seven pounds" med Will Smith i huvudrollen. Eftersom jag inte tyckte om den, så bryr jag mig inte om att jag avslöjar hela intrigen. Will Smith spelar en man som plågas av minnen och av sitt samvete. Han var skyldig till en bilolycka som krävde 7 dödsoffer däribland hans fästmö. Han tillbringar numera sin tid med att leta upp hjälp-behövande för att sona sitt brott. Han möter en kvinna som behöver ett nytt hjärta och de inleder ett intensivt förhållande. För att hon ska kunna få sitt hjärta, så begår han självmord och planerar det så att alla hans organ kan doneras till behövande. Om man är en gråtmild och blödig person som älskar mänskliga uppoffringar med hjältestatus, så kan man se denna film utan att tycka att den blir fånig. Varken Elin eller jag är gråtmilda eller blödiga (utom när det gäller djur och barn). Dessutom tog det 45 minuter innan filmen över huvud taget började få sammanhang och bli begriplig.

Fridens.