Jag har städat idag. Var-fjärde-vecka-städningen. Det tog 2 timmar och jag kunde nog ha varit noggrannare, men idag tog det emot och välbefinnandet efter utfört stordåd har inte infunnit sig.

Pärs och min snorpa har börjat övningsköra!! Vår lilla skrutt i vår stora Yeti och det går bra! De tjuvstartade på Öland (läs: lite folk och lite trafik) och idag var de på handledarkurs i Tumba. Elin kommer att fortsätta gå i Tumba; nära och bra.o

Jag tänker inte skriva om det fruktansvärda i Norge. Ofattbart. En av anledningarna till att jag har slutat följa nyhetssändningarna. Det går inte att ta in en så'n händelse utan att bli knäckt och för mig finns ingen buffert för att knäckas.

Jag mår dåligt. Det går sakta, men säkert nedåt. Det har känts av i närmare 2 veckor nu. Ökad ångest, naturligtvis, vilket har fått mig att öka flux-dosen till 1,5 mg/dag (3 tabletter) utan att rådgöra med någon läkare. Maxdosen är 2 mg. Jag är rastlös alternativt uttråkad. Jag vill ingenting. Jag sover mer - igen. Jag är alltid trött. Jag har ingen lust att upprätthålla LKHF, men gör det ändå - hyfsat åtminstone. Matlusten är nere på noll och blir inte bättre av den fuktiga värme som har parkerat sig över Rönninge. Allt känns tungt och inget går av sig själv.  Den förnyade ansökan till FK ligger och lurar precis i blinda fläcken. Än så länge......

O-fridens.