Jag gick upp klockan 7, gav grisarna frukost, tvättade håret, åt frukost och släppte ut grisarna ur burarna. Den tidiga uppstigningen var med anledning av SATS, men det blev inte av. Jag kände trötthet i heeeela kroppen. En tyngd. Jag lade mig i soffan och läste och sedan sov jag i dryga 2 timmar trots att jag somnade före halv 23 igår. Jag trodde inte att jag var så trött efter Kiruan-trippen, trots allt, men det är nog den tröttheten jag känner nu.... Efter lunchen kände jag mig uttråkad och visste inte hur jag skulle få resten av den här dagen att gå. En promenad, kanske? När jag låg i soffan och sov, så blåste det och regnade, men efter lunchen, så blåste det bara och solen glimtade fram emellan förbiilande moln. 20 plusgrader. Det blev en promenad, men det var inte skönt. Tungt och med ett kompakt motstånd. Jag valde att hasa fram i vad jag kallar normalt tempo och helt utan press. Det var i alla fall bättre än att sitta i soffan. Jag stödhandlade lite på Konsum oxå.

Hur ska jag göra för att bli mindre självkritisk när det gäller mitt tecknande? Hur ska jag få tillbaka lusten att rita?? Nu har det gått så långt att jag får dåligt självförtroende av att tänka på alla som finns där ute och som är så mycket duktigare på att teckna än jag och då låser sig allt! Jag tycker att jag har fastnat och att allt jag gör ser likadant ut. Jag är missnöjd innan jag ens har försökt! Jag vet inte om jag skulle våga gå en kurs just för att jag är så osäker och kritisk; jag är mycket hårdare mot mig själv än mot någon annan.

Nu ska jag duscha och tvätta håret igen för frisyren blev helt förstörd när jag somnade med fuktigt hår och så kan jag ju inte ha det i min ensamhet.   

Fridens.