Igår var himlen vansinnigt blå och det var runt 25 plusgrader. Framåt kvällen började det blåsa ordentligt. Idag är det molnigt, blåsigt och bara 17 plusgrader. Det svänger! Jag promenerade i 75 minuter, stretchade och "hantlade". Promenaden var ingen höjdare. De nya svarta MBT-skorna känns konstiga eller bara ovana; de är inte lika stunsiga som jag är van vid.    

Jag sov överraskande bra i natt! Visserligen har jag vaknat till fler gånger än jag brukar, men jag upplevde det inte som att sömnen stördes. Ett tag undrade jag om jag över huvud taget nådde djupsömn, men eftersom jag har drömt hej vilt, så gjorde jag väl det. Igår halverade jag antalet droppar och idag minskar jag med ytterligare 1.

Fridens.    

"Danza kuduro" med Don Omar featuring Lucenzo. Elin hittade denna pärla. Vilken rytm! Den som kan sitta rakt upp och ned och bara lyssna har, banne mig, ingen rytm i kroppen. Skaka loss, vettja!!  "Oy, oy, oy!"

Fridens.    

Tredje dagen sammanlagt med Fluanxon, men bara andra dagen med 2 tabletter dvs. 1 mg. Jag känner (nog) ingenting av dem. Tror jag. Jag är faktiskt inte säker! Jag har tagit Theralen-droppar som vanligt, men idag ska jag minska antalet till hälften för att se hur det går. Jag kommer att ta Fluanxon ett tag till och jag kommer att öka tills max-dosen är nådd (4 tabletter/2 mg) eftersom jag inte tycker att jag har något att förlora på det och jag vill verkligen försöka ordentligt innan jag eventuellt ger upp medicinen.

Fridens.

Jag bloggade faktiskt inte igår; jag startade över huvud taget inte datorn. Kors i taket!

Vid 10 tog vi 3 plats i vår Skoda Yeti och styrde mot Gamla Uppsala. Det tog 1,5 timme. Vi tittade på en utställning om vikingatiden och Uppsala högar i ett väldigt fint och relativt nytt museum. Elin och Pär fikade medan jag drack vatten. Sedan promenerade vi runt högarna och det var vansinnigt soligt och nästan olidligt varmt. Sedan åkte vi in till "Nya" Uppsala och gick till Akademibokhandeln i Forumgallerian med Pärs presentkort. Efter det åkte vi hem igen, men vi stannade till på Heron City för att äta en sen lunch alt. tidig middag på en restaurang som heter "Amazon" (och som är WWF-vän precis som jag!). Den var inredd i djungel-stil och var hur mysig som helst! Vi kom i en lugn period och fick excellent service av en urtrevlig man. Maten då? Oj, oj, oj vad det var gott! Delikat! Pär åt italiensk schnitzel med parmaskinka. Elin åt Carolina ribs BBQ och jag åt Tournedos Black & White. Vackra fyrkantiga vita tallrikar med snygg uppläggning. Det var alltför länge sedan jag åt på den här sortens restaurang och alltihop var en ren njutning! Jag kan verkligen rekommendera den restaurangen till er som bor runt Stockholm.

Jag fick huvudvärk av för mycket sol igår och idag har det gått över i spänningsvärk i nacken, så idag tar jag en vilodag med en kort sväng till Konsum för stödhandling eftersom det är lite för varmt för mer än det.

Fridens.

"Var fjärde svensk tycker att det vore ganska eller mycket bra om Sverige styrdes av en odemokratisk stark ledare....." Det här går att läsa på DN.se och det gör mig mörkrädd!

De har inte fått lära sig i skolan vad demokrati innebär. De visste inte hur de skulle göra när de skulle rösta för första gången, så de lät bli!

Det är klart att skolan har ett stort ansvar när det gäller själva undervisningen, men jag frågar - för femtielfte gången - var finns föräldrarna till dess okunniga varelser?? Som förälder i ett demokratiskt land, så har man som uppgift att rösta vart fjärde år och även att inviga sina barn i denna förmån; i en demokrati har man inte bara rättigheter (rättigheter som över huvud taget inte existerar i en diktatur) utan även ansvar och skyldigheter. Skolan kan inte göra allt - det är föräldrarna som har grundansvaret för att barnen blir väl fungerande medborgare!

Förbaskat Fridens!

Jag har bara varit hemma idag. Inomhus. Borta från pollen och gräs. Jag tvättar och har städat buren, men det är en form av vilodag för mig eftersom jag inte skulle iväg någonstans. Pär är ledig idag och var iväg i morse för att inhämta en present-cache, men annars är han ledig eftersom det är Kristi himmelfärds dag. Elin är med sin prins.

Första dagen med nya medicinen Fluanxol och jag känner ingenting. Däremot kände jag att ångesten var på väg på eftermiddagen och valde att hålla den stången med Theralen. I morgon går jag upp till 2 Fluanxol och ser om det händer något då.

Gårdagens tunga samtal med läkare A hänger fortfarande kvar i mig. Det drog igång en massa dystra funderingar som kanske kan förklara en del, men jag vill inte skriva om det förrän jag kan sätta ord på det. Det enda jag kan få ur mig just nu är: "Är det verkligen så?!"

Den senaste veckan har jag hållit mig till LKHF och det har känts bra och nu börjar jag känna mig lättare i kroppen igen.

Dagen till ära eller snarare med förevändningen att det är en helgdag idag, så har Pär och jag varsin prinsess-bakelse som smaskens efter middagen.

Fridens.

När jag satte mig i väntrummet var det 10 minuter kvar tills min tid var inne klockan 13. Strax före hel timme ser jag min nya psyk-läkare, A, komma (tillbaka från lunchen?) utan någon större brådska. "Den här gången får jag komma in i tid i alla fall" tänkte jag, men hej vad jag bedrog mig. Det var 3 andra patienter där som oxå hade tid klockan 13 och jag satt och såg hur de blev inkallade den ena efter den andra. Min läkare var drygt 10 minuter försenad, men bad inte om ursäkt. Däremot var det det första hon gjorde när det gällde det intyg som hon skulle ha skrivit, men som det visade sig att hon hade glömt. "Du måste ha undrat" sa hon till mig. "Vad f-n tror du?!" var det svar jag hade velat ge henne eftersom jag, vid det laget, var ganska grinig. Vi enades om att hon skulle fixa intyget där och då, så att jag fick det med mig när jag gick. Den inledande kvarten av vårt möte bestod sålunda av att jag bara satt medan hon knattrade på datorn. Ibland fick jag svara på någon fråga.

Det egentliga samtalet blev kort och ganska intetsägande trots att det var tungt. Hon verkade bli förvånad över att det fortfarande var ostadigt och jag berättade om de senaste ångestattackerna som jag inte har kunnat hittan orsaken till. Hon frågade om jag var intresserad av att prova en ny medicin som ett ångestdämpande komplement till Cymbalta och det var jag. Den heter Fluanxol och har funnits sedan 1980-talet och den har inga större biverkningar. Hennes borderline-patienter har stor hjälp av medicinen och även alkholister som ju dämpar ångesten med alkohol har blivit så pass hjälpta att de har kunnat sluta dricka. Den har en viss uppiggande effekt vilket gör att den inte kan tas alltför sent på dagen för då blir det svårt att somna. Fluanxol är inte en rent ångestdämpande medicin som t.ex Theralen, Sobril eller Xanor och kan heller inte tas endast vid behov. Jag ska börja i morgon och jag behöver inte vänta mer än 3 dagar innan jag vet om den fungerar. Lite spännande faktiskt och om det leder till att jag kan skippa Theralen-dropparna, så förenklar det mycket för mig.

Nästa möte blir inte förrän i augusti eftersom hon inte arbetar i Södertälje mer än varannan månad och då ska vi tillsammans snickra ihop det Läkarutlåtandenas Läkarutlåtande som ska få FK att inse att jag faktiskt är för sjuk för att arbeta. Jag tänker skicka in min ansökan i augusti eftersom FK:s normala handläggningstid är 120 dagar (4 månader), så att jag inte behöver vara utan ersättning i flera månader när min tid går ut den sista oktober.

Jag har en allmän känsla av missnöje när det gäller det här och hopplösheten väntar i kulisserna för att göra missnöjet sällskap på Depressionens Scen. Än en gång har jag en läkarkontakt som knappt är anträffbar. Än en gång måste jag förlita mig på en läkare som har inställningen att det inte verkar ha någon betydelse vad hon skriver i utlåtandet eftersom FK är maktfullkomligt. Än en gång måste jag ta till nästan löjlig list för att försöka att få det jag har rätt till. Än en gång drar det ihop sig till en uppgörelse som förmodligen kör mig i botten. Än en gång måste jag börja samla krafter för att orka ta mig tillbaka.

Jag är trött idag och det färgar väl allting i vanlig ordning. I morgon ska jag stanna inomhus och vila mina svidande ögon och endast tvätta och städa marsvinens bur.

O-fridens.