I natt sov jag 3-4 timmar vilket innebar att dropparna inte hade effekt. Jag har varit uppe sedan strax före 7 och känner mig lätt snurrig i huv'et. Efter en tidig lunch, så gav jag mig ut för att promenera. Ap-trött med huvudvärk och med för mycket kläder på mig, så blev det min kortaste runda: 35 minuter och dessutom i ett lååååångsamt, hasande tempo. Idag ska jag ta 4 droppar. Jag har lämnat ett meddelande om att jag vill tala med läkare A angående Fluxen. Jag börjar överväga att byta ut Cymbaltan mot någon utan insomningssvårigheter för det här börjar bli löjligt!

O-fridens.

Så här års funderar jag mycket på Kiruna och min uppväxt där. Jag funderar ofta på att åka dit igen. Jag vet inte varför det är mer just om våren och sommaren. Kanske för att det är lättare att resa så här års. Just i år är lusten (???!) behovet (?) att åka upp för att konfrontera minnena större än vad det brukar vara och det har dragit igång minnen........

Jag har haft glasögon sedan högstadiet och det har lill-syrran oxå, men det var banne mig ingen självklarhet att jag skulle få det trots att jag låg på golvet bara en meter från tv:n för att kunna se något.

Det var lill-syrrans närsynthet som uppmärksammades av skolan, tror jag och när hon gick till optikern, så följde jag med helt enkelt och fick synen kollad även jag. Det var inte mina föräldrars förtjänst!

Jag minns när jag hämtade ut mitt första par glasögon hos Westerlund Ur & Optik att optikern påpekade för en kollega att det var väldigt starka glas för att vara i ett första par glasögon. Hon sa det med låg röst, men vi vet ju alla att även små grytor har öron. Ibland stora sådana.

Nä, att vara mammas favoritbarn innebar inga fördelar, så här med facit i hand.

Varför uppmärksammade inte vare sig mamma eller pappa mitt behov av glasögon??!!! När Elin klagade över återkommande huvudvärk, så drog vi med henne till optikern direkt och hon fick läsglasögon och det var väl knappast det jobbigaste som vi har behövt göra.

O-fridens.