Alla inlägg den 6 juni 2011

Av Ewa - 6 juni 2011 15:00

Jag är inte rojalist och jag har aldrig varit det och kommer aldrig att bli det. Att ha ett kungahus som bara kostar pengar och skapar rubriker på diverse kvälls- och skvallertidningar är inget jag propagerar för. Jag vill helst av allt att monarkin avskaffas och nu när Pär har läst "Den motvillige monarken", så är jag bara stärkt i min övertygelse.


Kungen och hans polare är alla i 60-årsåldern, men uppför sig och festar på samma sätt som om de vore osnutna 20-åringar. Äckligt!

Kungen har alltid sin adjutant med sig som t.o.m skär upp köttet åt honom! Är det så konstigt att han ger ett mesigt intryck?

Kungen och hans polare är straffimmuna och kan därmed göra vad som faller de in utan påföljder. Fy, f-n!


Bokens titel antyder ju att han aldrig har velat bli monark, så varför är han då så motvillig till att avsäga sig denna ställning till förmån för Victoria?


Jag tycker att det vore bra om de omtalade fotona från stripklubben i Atlanta blir publicerade.


Fridens.

Av Ewa - 6 juni 2011 14:45

Onsdagens läkarbesök har dragit igång en massa funderingar. I syfte att lära känna mig inför utlåtandet, så frågade A om mitt förhållande till min mamma. Mitt förhållande med mamma var inte bra.


Jag var oplanerad unge nummer 5 efter ett 10 år långt uppehåll efter en kull på 4 barn där det yngsta var 10 år när jag föddes. Jag blev mammas favorit och med facit i hand och som alla psykologer vet, så är det inget att sträva efter. Jag blev bortskämd och överbeskyddad och om uttrycket curling-förälder hade funnits redan då, så hade det passat in. När jag var 1,7 år föddes lillsyrran och det jag har lärt mig om barns psykologi, så är det inte någon idealisk ålder att få syskon i eftersom man behöver sina föräldrars hela uppmärksamhet. Lillsyrran blev oxå bortskämd eftersom den ekonomiska situationen förbättrades när den första kullen flyttade hemifrån och det är helt logiskt även om våra äldre syskon har låtit oss förstå att de ogillade det, men av någon anledning, så blev hon inte försvagad utan lyckades söka sig utåt för annan bekräftelse från t.ex kompisar.


Jag minns min mamma som väldigt bitter. Hon kunde glimta till ibland och vara riktigt rolig, men för det mesta var hon trött, sjuk, gnällig och bitter. Den sortens gnällare som inte gör något åt det hon tycker är fel och som jag numer är allergisk mot. De gånger jag själv var sjuk, så räknades det bara om jag även hade feber (som vuxen får jag ytterst sällan feber och jag minns inte att jag hade det som barn eller ungdom heller). Hon vände sig ofta till mig för att beklaga sig över pappa och det är ett kardinalfel som man som förälder inte ska göra, men som jag har kommit på mig själv med att göra inför min egen dotter. Ajabaja! När jag var i 20-årsåldern och hon var i mitten av 60-årsåldern, så sa hon ofta att det inte var någon idé för henne att kosta på sig nya kläder för hon skulle ändå dö snart. Kardinalfel numro 2 och jag själv har gjort samma klavertramp även om jag uttryckte det annorlunde. Inte bra. 


Läkare A sa, att man som favoritbarn har som uppgift att finnas där för att bekräfta (i det här fallet) mamman och att det får som följd att man själv inte får den nödvändiga bekräftelsen som är nödvändig för att utvecklas som det är tänkt. Som tonåring, ung vuxen och vuxen upplever man en enorm tomhet. Det här har fått mig att grunna, så att jag nästan fått huvudvärk. Stämmer det här? Kan det verkligen vara så?! Kan det vara så att jag, förutom den rent ärftliga anlagen för depression dessutom har belastats med denna tomhet? Är det min bortskämda barndom som är en förklaring till att jag hela tiden känner mig känslokall och likgiltig för det mesta runt omkring mig? Jag är i och för sig säker på att den långvariga medicineringen oxå påverkar det här i form av biverkningar. Det känns som om någonting klickar till och faller på plats, det kan jag inte förneka, men det känns oxå djävligt tragiskt! Fy, tusan vilka konsekvenser det får!


Det här är min blog och jag är medveten om att den är offentlig, men att skriva så här pass öppet hjälper mig och om ni känner att ni vill kommentera - vad som helst - så var inte rädda att göra det! Jag är taxam för all respons utom personliga påhopp, vill säga.

Fridens.

Av Ewa - 6 juni 2011 14:07

......inte att kärlekens motsats är hat. Kärlekens motsats är likgiltighet. Det är likgiltigheten som dödar det mesta.


Fridens.    

Av Ewa - 6 juni 2011 14:05

......är överskattat när besökarna inte kommenterar. Den 2 juni hade jag 154 besökare till följd av att jag länkade till demokrati-artikeln hos DN.se, men ingen, ingen har kommenterat. Det är trist, tycker jag.


Fridens.

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23
24
25 26
27 28 29 30
<<< Juni 2011 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards