Nötterna som jag köpte var rostade cashew och de är lätt saltade. På baksidan av påsen står det "Cashew-nöten är inte lika fet som andra nötter." Min första och enda kommentar var "Skit oxå!" och det är väl bara vi LKHF-are som reagerar så.

 Fridens. 

Det var en väldigt trevlig och kunnig ung man som hjälpte mig i MBT-butiken i Sturegallerian. Han var sjukgymnast i grunden och han hade MBT-skor på sig och han var lika lyrisk över dessa skor som jag är! Det är kul att träffa likasinnade även om samtalet förmodligen låter lätt löjligt i andras öron. När jag berättade att jag, tack vare dessa skor, har kunnat sluta med värktabletterna för knäna, så sa han att det inte finns en enda traditionell behandling vid ledproblem som har varit lika framgångsrik. Om man investerar i ett par MBT för 2.500 kr, så kan man spara in åtskilligt på både mediciner, biverkningar och apoteksspring. De senaste gångerna som jag har promenerat långt, så har jag fått ont i knäna efteråt. Ja, jag vet att det motsäger precis allt jag nyss skrev, men läs lite till, så kommer en förklaring! Jag har fått så pass ont att jag har tagit Tradil och jag har suttit som ett frågetecken tills det slog mig att kanske att det är kärnan i mina skor som helt enkelt är utsliten. Jag använder, i princip, inga andra skor och sulorna är ordentligt slitna inklusive sprickor, så det vore inte så konstigt om även kärnan är det. Jag frågade butiks-mannen om det och han hade möjlighet att låta mig jämföra hur en ny kärna ska kännas jämfört med en utsliten. Aha! Mina skor var helt enkelt utslitna efter häftig användning i ungefär 1 år. Just det här skoköpet har jag funderat länge på och eftersom jag vet att det kommer in en hel del skattepengar snart, så ansåg jag att jag hade råd att investera i 2 par. Ett par vanliga i svart läder och ett par i blått tyg som är lite sommarlätta. En riktigt bra start på shoppingen!    

Sedan hände det inte så mycket roligt mer än att vi åt lunch (vid 13-tiden) på japanska Ikki-bar i Kungshallen. Elin hade ett desperat sug efter sushi (uuäck!) och jag hittade 4 rätter som bestod av kycklingspett, friterad lax och en dito jätteräka, kött i en kryddig sås och 2 sushi-bitar (som ratades efter provsmakning). Det låg ris i den fjärde skålen, men det åt jag inte. Det var väldigt mumsigt och väldigt LKHF-igt och jag var extra nöjd just för att jag hade hållit mig till kosten. Mättnaden höll i sig tok-länge och det var inte förrän framåt 21 som jag kände en anings hunger. Fantastiskt!

Jag köpte en flaska vatten (det var riktigt varmt idag) och nötter på Pressbyrån och fick se en ny sorts tuggummi. Mannen före mig i kön tog tid på sig vilket var bra för då kunde jag titta närmare på tuggummipåsarna för att se om jag verkligen hade sett rätt och det hade jag. Tuggummit heter Vigo och finns i 3 varianter - inte smaker: för bibehållande av sund och elastisk hud, för ökad mental prestationsförmåga samt för ökad fysisk kapacitet. Jag trodde - som sagt - inte mina ögon, men de finns, dessa mirakeltuggummin! Vilken djäkla smörja!! Jag fick inte tillfälle att studera innehållsförteckningen, men jag var väl egentligen inte intresserad; jag förkastar hela idén utan mer information.

Pär och jag gick en långsam kvällspromenad runt Flaten och jag passade på att prova mina nya svarta MBT. De känns annorlunda. Precis som andra produkter, så utvecklas även dessa skor vilket leder till att de är überlätta och sulorna ger inte längre samma platå-känsla och det var det som kändes annorlunda. Jag fattar inte hur man kan göra skor som dessa, som sitter som gjutna, är obeskrivligt bekväma och som gör att jag kan promenera 65 minuter efter att ha tillbringat flera timmar inne i Stockholm och det utan att få ont någonstans och med bara en efter-träning-känsla i låren!

Jag är medlem i 3 special-klubbar: vi som älskar marsvin, vi som äter LKHF och vi som har upptäckt MBT-skorna. Det de här klubbarna bl.a har gemensamt är att de främjar min hälsa och det är inte det sämsta!  Gå med du oxå!  

I morgon ska jag träffa min nya psyk-läkare som jag redan har hunnit bli besviken på.      Första och hittills enda mötet var i slutet av mars och då enades vi om att ses ungefär en gång i månaden i syfte att hon skulle lära känna mig inför kommande läkarutlåtande. Hon lovade även att skriva det intyg som jag behöver skicka till FK för att förklara varför jag var för sjuk för att gå kursen hos KBT-fanatikern. När en månad hade gått dvs. närmare slutet av april, men jag inte hade fått vare sig en ny tid eller intyg, så ringde jag till kliniken. Då var hon inte anträffabar och skulle inte komma tillbaka förrän i maj och av den anledningen fick jag inte reda på hur det var med intyget. Personen som svarat kunde dock ta reda på att det fanns en ny kallelse daterad till juni. Juni!! Det fanns inte mycket jag kunde göra mer än att vänta och nu är det alltså dax att träffa denna psyk-läkare igen och jag ska banne mig ta mig i kragen och faktiskt framföra dessa klagomål till henne!   

Fridens.