För ett tag sedan ringde Syster 3 och ville tala med Elin. Självklart blev jag snopen över att det inte var mig hon ville prata med, men jag blev mest lättad faktiskt; vår kontakt blir alltmer ansträngd. Nåväl, Syster 3 frågade Elin om hon ville komma och hälsa på eftersom det var längesedan sist och Elin tackade ja, men under förutsättning att Pär följde med och de tog bilen (att ta sig ut till Syster 3 kommunalt är, minst sagt, snårigt). Idag vid 12 åkte alltså Pär och Elin på visit och jag har fått flera ljuvligt ensamma timmar. Det är mitt otillfredsställda ensamhetsbehov som gör att jag mår ostadigt på väg mot dåligt.

Det blev en 80 minuter TUNG och småtrög promenad för att hämta ett paket och det gick långsammare och långsammare, så mot slutet hade jag knappt styrfart. Inga hantelövningar idag. Ingen fart, ingen lust, inga endorfiner. Magen har varit kaotisk de senaste dagarna och det är nog därför jag känner mig tömd på energi och ork.

Jag har börjat lösa korsord igen. Jag har mina perioder och nu känner jag att jag måste ha något att utmana hjärnan med. Jösses, vad hjärnan var trögstartad!! Det tog ett bra tag innan jag hade kommit in i "rytmen" och sättet att tänka, men det är roligt och ett urskönt sätt att få tiden att gå och det fungerar att ha som aktivitet innan läggdax.

Nu ska jag smörja in mig efter duschen, ta på mig en ren pyjamas och byta lakan i sängen.

Fridens.