Jag är oerhört stresskänslig. Jag orkar inte alls med lika mycket som jag skulle vilja och det gör mig frustrerad på gränsen till knäpp. Idag är jag väldigt trött. Tung i hela kroppen. Smådeppig och gråtfärdig. Det beror på att jag har varit igång ganska mycket under veckan.

Måndag: 90 minuters promenad. Laga middag.

Tisdag: Veckohandling på Konsum.

Onsdag: 90 minuters promenad. Hantelträning. Laga middag.

Torsdag: Burstädning. Laga middag.

Fredag: 70  minuters långsam promenad. Hantelträning. Middaxdiskning.

Lördag: Sov till halv 12. Potatisskalning. Packat ihop kartonger och tidningar för återvinning. Middaxdiskning.

Det är alltså 2 aktiviteter per dag för mig (utom tisdagen) och det är för mycket för mig. Sorgligt. Patetiskt. Det är kalla fakta. Så är hälsan för mig i nuläget. Den kan bli bättre, men det kommer att ta tid. För ett par månader sedan, när Prövningen höll på, så orkade jag inte med ens det där! Om jag får permanent ersättning kommer det att leda till att jag kan slappna av och då kan jag koncentrera mig på min hälsa och sakta, sakta, men ganska säkert orka mer och mer.

Fridens.

Jag såg en notisrubrik på DN.se igår om att en ammande mamma hade förvägrats vin på en restaurang. Idag skrev Erik Helmerson om detta för det hade tydligen varit ämne i ett radioprogram. Dessa människor..... Jag blir så trött! Denna bartender som nekade den ammande mamman, är han perfekt? Är alla dessa moraltanter som har kommenterat det hela perfekta? Om du vill ändra det mänskliga beteendet i stort, så börja med dig själv! Om jag hade suttit på den där restaurangen och noterat det hela, så hade jag förmodligen tänkt att det är ju mindre listigt att dricka alkohol när man ammar, men mamman i fråga är en vuxen människa som förmodligen gör det hon anser är det bästa för sitt barn. Man behöver inte utgå från att hon sitter hemma och pimplar vin hela dagarna medan hon ammar. Sluta vara så fördömande! Hur orkar ni? Går ni fram till rökande småbarnsföräldrar? Hoppar ni på gravida rökande för att påpeka att varje bloss de tar stryper barnets syretillförsel? Attackerar ni tjockisar som ni ser äter hamburgare? När det gäller den ammande mamman, så är det inte barnets hälsa som alla moralpredikanter är så måna om. Icke! Det är kicken av att känna sig moraliskt överlägsen som de är ute efter. Människan är inte mer komplicerad än så. Det här leder in på något jag skrev i går om kuvade hundar. Har jag rätt att gå fram till hundägaren och påpeka att hunden inte mår bra? Jag har inte hund själv, men jag vet en hel del om hur husdjur över huvud taget ska behandlas för att må bra, men det ger mig ändå inte den moraliska rätten att gå fram och påpeka att hundägaren gör fel hur gärna jag än vill. Ta en ordentlig titt på dig själv innan du dömer andra!

Fridens.