Vi kom ut till Eva och alla hennes djur vid 17-tiden. Jag sög tag i Alice, så snart Eva hade plockat ut henne ur buren. Puss, puss, PUSS! Det tog ett tag innan hon slutade darra, men annars verkade hon inte det minsta vaksam eller rädd. När hon satt i transportburen på vägen hem, så mumsade hon hö och lade sig till och med till rätta och vilade. Jag har aldrig tidigare träffat en så cool marsvins-tjej! När vi kom hem, så gosade vi lite till och sedan fick hon hoppa in i övre buren tillsammans med sin foster-mamma Ester. Med tidigare marsvins-installationer i åtanke, så väntade jag mig att de skulle sitta och trycka i varsitt hörn innan Ester kanske smög sig fram för att kolla vad vi hade lagt in i buren hos henne, men så blev det inte. Alice såg sig omkring med STORA mörka ögon, åt lite hö och sedan hittade hon en gammal broccoli-bit och den tuggade hon på alltmedan Ester undersökte henne noggrant. Cool, som sagt. Ester har satt Alice på plats, som sig bör med pluttar, men i övrigt verkar de trivas ihop. De får vara för sig själv i övre buren hela natten, så ska Alice få träffa de övriga tanterna i morgon. Nu har vi 6 små grisar igen och det känns så bra! Alice är så makalöst söt med sina kajal-markerade ögon att jag smälter och lill-matte Elin blir tårögd.

Fridens.

Inget SATS.

Trött.

Leds.

Ont i magen.

O-fridens.

Den sittande regeringen har uppfattat den massiva kritiken mot den nuvarande sjukförsäkringen, men ingen av de ändringar som de planerar kommer att göra att villkoren blir mänskligare.

"Bristen på rehabilitering till arbete var påtaglig" står det och vems fel är det? Det är faktiskt inte FK:s fel. Det är arbetsgivarnas fel för det är arbetsgivarna som har det huvudsakliga ansvaret för att en anställd rehabiliteras tillbaka. Ingen annan! Sätt mer press på arbetsgivarna och låt oss sjuka få lugn och ro! Min arbetsgivare gjorde inget, nada, noll, zilch, nothing för att jag skulle kunna komma tillbaka.

Dessutom kommer dessa meningslösa försök till mänskligare villkor inte att träda i kraft förrän någon gång nästa år och hur många av oss sjuka kommer att bli ännu sjukare eller hinner ta livet av sig innan dess? FY FAN!!

Påskuppropet kvarstår, hoppas jag!

O-fridens.

Idag är jag vansinnigt trött. Fredagens och gårdagens promenad känns i benen och jag har ont i ryggen. Pär och jag storhandlade på Coop och den sortens aktivitet är inte bra för min rygg.

Vi ska hämta Alice i morgon! Hennes ägare säger att hon är ännu sötare i verkligheten, men hur skulle det vara möjligt?! Hon blir vårt 13:e marsvin och det är tur att jag inte är skrockfull.... När vi åkte och handlade, så fick vi bromsa för en svart katt som, i väldigt maklig takt, gick över vägen. "Om vi åker på avstämning på Coop" sa jag " så kommer jag att vara skrockfull i fortsättningen!" Det blev ingen avstämning och Alice kommer inte att föra otur med sig hon heller. Ååh, vad jag ska pussa på henne! 

I morgon inleds nystarten med LKHF och det blir även nypremiär för styrketräningen! Jag har kommit på en bra förklaring till det långa träningsuppehållet: livet har lagt sig i. Häpp!

Fridens.

Hon heter Alice, föddes i september 2010 och är en rex-self och är absolut bedårande. Se själva! Om det funkar, så hämtar vi henne på måndag.

Fridens.    

Alice är klickbar.

Jag har promenerat i 90 minuter och upplevelsen var......tveksamt behaglig. Bitvis blåste det, så att jag fick gå böjd som en fällkniv och handskar hade inte varit fel. Det dröjde 50 minuter innan gårdagens promenad släppte taget om benen och det kändes lättare, men i stället så fick jag grymt ont i ryggen, men det är alltid skönt att komma ut och det varken regnade eller snöade. Det är nog bättre för mig att vara i gång endast varannan dag, så här i början av återhämtningen.... Jag såg en äldre dam som hade klarblåa byxor, knallgul jacka och hallonröd toppluva - det gillade jag! Mer färg åt folket!

Den 5-hövdade (20-benta) marsvinsflocken känns tunn och vi har bestämt att utöka den, så ni må tro att jag blev glad när jag i en kommentar blir erbjuden en hona som behöver ett nytt hem! Den nuvarande ägaren är övertygad om att hon kommer att få det bra hos oss. Vilken ära! Jag har mailat henne med frågorna ras, ålder, hur mycket och när. Vi tar emot med öppna famnar och flocken får finna sig i det. En ypperlig anledning att fixa ett nytt gruppfoto!

Fridens.   

Vi kommer inte att få tillbaka pengarna som vi lade ut för Ellens veterinär-besök. Vet:ens chef anser inte att vet:en gjorde något fel och jag håller faktiskt med. Hon gjorde en grundlig undersökning och efter det gick allt som kunde gå fel fel. Tyvärr. Vet:en gav intryck av både bestörtning och förvåning just för att Ellen var så pigg i övrigt. Det här är så'nt som händer och nu måste både vet:en och jag lägga det bakom oss; hon har fått något att fundera på fortsättningsvis. Jag var arg och jag skrev och klagade och blev bemött med respekt, så mer kan jag inte begära för inget skulle ge mig min hjärtegris tillbaka. I stället för pengar, så erbjuds vi kraftfoder utan extra kostnad och med tanke på att det brukar vara ganska dyrt när man köper från veterinären, så kommer vi att acceptera. Jag saknar Ellen fortfarande och fast det inte är stor skillnad mellan 6 och 5, så ser flocken liten ut....

Fridens.

Vid 14-tiden kom en sms-avisering om att mina mjukisbyxor fanns att hämta i Salem. Jag hade tänkt att promenera och nu fick jag helt plötsligt ett mål, så jag satte iväg tjugo i 15. Många skomärken har "Som att gå på moln" i sin reklam, men det enda märket som verkligen kan skryta med det är MBT. Vilken njutning det är att gå i dessa skor! Låren, rumpan och större delen av magen har fått sig en omgång. Aj lajk it! Jag har många bra gånglåtar i mobilen just nu bl.a "If I can't have you" med Yvonne Elliman som visade sig vara suveränt skön att gå till och drog igång endorfinerna direkt! Ibland är det ljuvligt att bara gå i takt med

musiken och inte tänka på om det är tillräckligt högt tempo för kondisen. Prova!

Nu har våren kommit till mitt paradis Rönninge för idag såg jag både tussilago, blåsippa och krokusar och alla fåglar kvittrar så det står härliga till! Den halkiga säsongen är äntligen över! Dessutom sopade de undan allt grus på vår gård härom dagen och det är väl ett vårtecken, så säg?

Jag gick till Konsum och köpte min sista godis-laddning inför nästa veckas nypremiär och åtstramning. Det känns inte sorgligt och jag har inga panikkänslor som har att göra med att jag inte tror att jag kan klara mig utan godiset för jag vet att om jag bättrar på kosten, så försvinner godissuget och det handlar mer om att jag måste övertyga mig själv om att inte äta av gammal vana för just nu är det ett större problem än suget.

Högsta domstolen i Frankrike har beslutat att dokusåpadeltagare har rätt till en daglön på dryga 12.000 svenska kronor. "Whaaaaat?!" *sagt med minionens pipiga röst*  Fransmännen är kända för att dra man ur huse när de känner sig orättvist behandlade, men jag tycker att de borde demonstrera även mot detta. Att delta i en dokusåpa kan inte och kommer aldrig att kunna kallas för ett arbete!! Vad sänder man för signaler till unga människor som inte har ork eller lust till studier eller till att arbeta? Jo, se till att komma med i förnedrings-tv, så får du en daglön som få vanliga arbetare har + att du kan bli känd. Äckligt, det är vad det är! Det är lika snedvridet som att man kan tjäna miljoner som hockey-spelare.

Fridens.