......på böcker som skiljer sig från mängden, så har jag hittat "Gargoylen" av Andrew Davidson. Läs den!

Den 1 april inleddes min högst privata egotrippade förkylningsstudie och idag kan jag rapportera att Elin inte längre är förkyld och jag klarade mig undan helskinnad. Trots att jag har pressat kroppen med några rejäla promenader, så har ingen förkylning brutit ut.

Det bidden en promenad efter lunchen. Den var 60 minuter lång och mestadels rask, men det var inte vidare skönt ute och jag frös faktiskt, särskilt om händerna. Igår var det  +15, men idag var det inte mer än +7. 

Idag kom den förhandsbeställda Harry Potter-filmen, "Dödsrelikerna del 1" och jag tycker att den är väldigt bra! Jag har förstått att det är många som är besvikna på den bl.a för att den inte utspelar sig på Hogwarts som de övriga filmern gör, men eftersom jag kan alla böckerna framlänges och baklänges, så visste jag ju det från start och kanske är det därför jag inte är besviken.

Jag fick ganska ont i ryggen av dagens promenad precis som jag fick i lördax och det gillar jag inte. Jag märker när jag står i duschen och sätter upp ena foten på badkarskanten för att tvätta den och sedan böjer mig framåt att den nedre delen av ryggen protesterar och idag kom jag på att jag förmodligen behöver bättra på rörligheten. Det enklaste sättet och det som jag redan känner till är några utvalda yoga-övningar; en kort stund varje dag med start i morgon. 

I fredax, lördax och i söndax, så åt jag en hel del godis och chips + att jag faktiskt drack en flaska Coca-Cola. Socker och kolhydrater i mängder. Det var precis som att allt bara staplades i en stor hög i min mage och igår hade jag ont och var väldigt upp-blåst. Det knep på höger sida och allt var så spänt att det gjorde ont om jag tryckte på magen. Det behövdes flera toalettbesök för att åtgjärda det och ett avslutande besök idag. Jag hade ingen matlust igår pga besvären och åt väldigt lite. Nu när magen är återställd och jag har kört seriös LKHF i 2 dagar, så känns kroppen lätt igen.

 Fridens. 

Alice ligger hos lill-matte.

Långt från Hetsiga Humlan.

Fridens.     

Enligt Pär, så åt Alice grönsaks-frukost tillsammans med fostermamman Ester, men det var stimmigt, som han uttryckte det.

Vid 10 öppnade jag nedre buren. Elin lade in nytt hö för att tanterna skulle ha något att pyssla med medan Alice undersökte omgivningarna i lugn och ro. Så var det tänkt i alla fall. Jag satte ned Alice på köksmattan och där blev hon sittande. Helt orörlig och jag kunde klappa henne. Jag flyttade in henne på handduken (bilden nedan), men hon tittade undrande på mig. "Vad är det tänkt att jag ska göra?"

Bilden är tagen med min mobil

och jag är ingen vidare

fotograf. Än.

Ester hade lagt sig tillrätta i ett krypin (hon ville helt klart vara ifred efter en jobbig natt) och jag placerade Alice intill henne och då - ping! - var det som att pausknappen åkte upp och nyfikenheten tog över. Och den inneboende cool-heten. Hon snusade runt och prov-gnagde och små-pratade tills Humlan, med marsvinens super-hörsel, uppfattade den nya rösten. Humlan kom som ett skott och sedan var hon efter Alice heeeeela tiden. Humlan kan vara en riktig pina; fruktansvärt påfrestande. Alice härdade ut. Det är väldigt svårt att bara observera och inte lägga sig i deras marsvins-angelägenheter. Väldigt svårt. Jag fick sitta på mina händer. Alice ställde sig med framtassarna på kanten till nedre buren och sträckte på sig och upptäckte att det fanns 2 tanter till därinne (Lillan och Astrid). Efter mycket funderande lyckades hon häva sig över kanten och in i buren. Lillan såg lätt undrande ut. Astrid gjorde ingenting för att närma sig Alice. Kan marsvin vara blyga? Sedan kom Humlan in i buren och hetsen var ett faktum. Suck.

Nu har Alice träffat alla tanter och tanterna verkar inte vara förvirrade över nytillskottet utan accepterar att hon tillhör Ester. Det är roligt att höra en ny röst; en röst som är överraskande knarrig för att tillhöra en plutt och så är hon ju så vansinnigt söt! Det blir nog bra det här.    

Fridens.