1 timme av min helg är borta. Poff. 1 värdefull timme av min sovtid togs bort. Poff. Jag mår inte bra av den här urfåniga tidsomställningen! Idag är jag sjukligt trött. Inte sjukt trött utan sjukligt trött. Jag går inte omkring och gäspar hela tiden utan upplever det hela som en enorm tyngd i hela kroppen som gör att jag släääääpar mig runt idag. Elin och jag gick tur och retur Konsum och det var tufft. Äckligt tufft.

Elin och jag tog även en gemensam konfrontation med SL:s automatiska biljett-påfyllare (Elin och jag har ett gemensamt Access-kort som räcker i 3 månader åt gången) som visade sig vara enkel! Inte alls användarovänlig som mitt teknik-fientliga jag hade befarat. Det var en baggis och nu har vi fyllt på t.o.m den 29 juni och då är det sommar och till och med midsommarhelgen har passerats!

Plusgraderna har ökat från noll till fyra, men vindarna är svinkalla och hårda och jag har fortfarande ont i knäna. Vad tröttheten anbelangar, så tror jag inte på den sk. vårtröttheten. Den diagnosen är för diffus. Nä, för mig handlar det mer om att Af + FK + ny läkare-hetsen har lagt sig och jag börjar slappna av. Jag har även varit ovanligt aktiv den här veckan med flera promenader + städning. Det är helt enkelt så att jag inte har så mycket ork längre. Sorgligt, men sant. Jag bestämmer mig här och nu för att inte åka till SATS i morgon (heller) och tar en promenad i stället.

Söndax-fridens.