Sedan mina möten (eller konfrontationer?) med KBT-fanatikern, så har jag funderat en hel del på vad det är som gör att en psykolog/psykiater/terapeut är bra. Det handlar inte bara om personkemi och inramade diplom som bevisar att utbildningen är godkänd. DN.se skriver idag om att psykologer vill rensa ut alternativa terapier eftersom de, i hög grad, kan försämra för patienten. Om jag förstod artikeln rätt, så handlar om just avsaknad av trovärdiga diplom. Naturligtvis är det inte bra att människor som redan är sköra hanmnar i händerna på personer som falskeligen påstår sig kunna bota sjukdomar, men en terapeut kan vara farlig på andra sätt. Jag tar KBT-fanatikern som exempel eftersom det är hon som har dragit igång denna tankeprocess.

Nu skriver jag enbart om behandling av långvariga depressioner eftersom det är den erfarenheten som jag själv har. Den idealiska terapeuten har själv varit med om en långvarig depression och har själv upplevt den förlamning och den känsla av hopplöshet och skam som sjukdomen för med sig. Det är inget krav, naturligtvis, men det ger onekligen ett plus i kanten! Som alternativ till att själv ha varit sjuk, så känner terapeuten någon närstående som är det, så att man har kunnat se sjukdomen i full aktion. Som ett andra alternativ, så är man ödmjuk inför just det faktum att man själv inte är drabbad och att man därför omöjligt kan sätta sig in i hur det känns, men att förståelsen likafullt är maximal.

KBT-fanatikern berättade en hel del om hur hennes yrkesverksamma liv sett ut fram till att hon sadlade om och påbörjade den 7 år långa KBT-utbildningen. När man utbildar sig till terapeut oavsett inriktning, så måste man själv gå i terapi, men att själv ha gått i terapi innebär inte att man egentligen vet något om hur det är att vara deprimerad. Terapi och sjukdom är två skilda saker. Eftersom KBT-fanatikern gått i terapi, så trodde hon sig veta hur terapi ska gå till och att alla alternativ till KB inte är något att ha. Jag har väldigt svårt att tro att hon själv någon gång varit djupt deprimerad eller att hon ens känner någon som har varit det för hon var inte ödmjuk för fem öre och hon hade ingen som helst respekt eller förståelse för att jag, som lidit av depressioner i mer än halva mitt liv, (jag är 46 år nu) kanske visste något som hon inte visste. Det var förakt jag kände när hon hela tiden envisades med att upprepa frasen "Det är depressionens röst som talar". En terapeut kan vara farlig och kan skada patienten även om det hänger ett 100%-igt äkta diplom på väggen. Bara för att man tycker om människor och väljer att arbeta med att hjälpa människor, så är inte det samma sak som att man är bra på det.

Fridens.

.....hur det kommer sig att man så sällan får se normalt byggda människor i amerikanska filmer eller serier när mer än hälften av den amerikanska befolkningen är kraftigt överviktiga/lider av fetma?

Fridens.