Nu har jag gjort 2 av 3 läxor. Jag har läst artikeln som var hyfsat intressant och jag gjort en sk. skattning med 90(!) frågor om allt från hur sömnen är till om jag upplever det som att någon annan styr mina tankar (läskigt). M kommer att kunna utläsa resultatet som att jag är deprimerad, men inte lider av utmattnings-syndrom. Jag har gjort den här sortens test förut även om vissa av de här frågorna var nya för mig.

Jag satte mig tillrätta i soffan och lyssnade på avslappnings-CD:n. Det var lite svårt med koncentrationen eftersom jag hade svårt att ta det på allvar och för att jag inte tycker att det känns rätt för mig. Jag andades in och ut och in och ut och registrerade förnimmelserna i fötterna, benen, bäckenet, ryggen och där tog batterierna slut. Det är så typiskt att jag bara skrattade åt eländet. En suck och så fick jag ta den el-sladd som hör till CD-spelaren. Den kom i alla fall ihåg var övningen slutade, så jag satte mig, än en gång, till rätta, tog några djupa andetag och fortsatte att lyssna. Syftet med scanningen är inte att bli avslappnad, men det blev jag. Jag upplevde värme och avslappning. Syftet är att jag ska känna min kropp som den är här och nu och att lära mig acceptera den som den är utan att vilja ändra på något. När jag var inne i mitt vänstra knä och registrerade förnimmelser och såg hela konstruktionen framför mig, så slogs jag av tanken: "Varför skulle jag vilja ändra något när det gäller mitt vänstra knä?!". Jag har för avsikt att köra övningen varje dag denna vecka i alla fall.

Pär tycker att jag är för negativ i min inställning till kursen. Det tycker inte jag. Jag tycker att jag är kritisk och det är en helt annan sak. Jag går ju på kursen och jag har inte gett upp än vilket gör mig kristiskt inställd och inte negativ. Jag tycker inte att jag kan fortsätta att gå den här kursen och bara sitta tyst i syfte att ge det hela en chans bara för att jag inte har något annat att göra; bara för att det inte finns något alternativ. Det känns i hela kroppen att KB-terapi inte fungerar för mig, det skorrar och skär och saknar trovärdighet. 

Jag har sms:at M om att jag vill ha mitt enskilda samtal med henne så snart som möjligt, så att jag får möjlighet att förklara för henne att KB-terapi nog inte är det ultimata för dystymisk depression + att jag absolut inte har för avsikt att prata med henne om min barndom (med tanke på familjeträdet som jag ska göra) för det är jag definitivt färdig med!

Kursen kallas egentligen för "Förberedande utbildning", så härmed döper jag om den till Förberedelse-kursen.

Fridens.

Elin och jag fick varsin Nallebuds-nalle av Pär med anledning av Alla Hjärtans Dag. När det visade sig att de inte kom med gårdagens post som det var planerat, så blev Pär smått grinig och fick en massa minnesbilder av de försvunna jul-nallarna och muttrade om "...vad Posten egentligen håller på med!". De kom idag och det gör inget att de var en dag försenade för det är tanken som räknas. Min nalle har vingar och hade med sig 2 hjärtan och en röd ros. Han är en skyddsängel och heter Ängelbrekt. Just nu står han på min dator, vid vänstra hörnet. Rufsig och söt och alldeles, alldeles underbar! 1000 tack, gubben min!

Fridens.  

Pär väckte mig vid 7 och då var det bara att klä på mig och direkt ut i kylan och nästan-mörkret för provtagning på fastande mage. Idag är det mildare. I morse var det -10 och jag tyckte att allt kändes kallt och ruggigt, men det var väl inte världens bästa sätt att starta en dag på. Vi kom till vårdcentralen halv 8 och då var det flera stycken före mig, så jag satt och läste i 20 minuter. Det var en manlig sköterska som stack mig och det kändes knappt! Han tog 3 rör av mitt värdefulla blod innan han var nöjd. Jag fyllde på förlusten med den drickyoughurt som jag hade med mig. Sedan promenerade jag hem i maklig takt. Då hade det ljusnat och flingor av lättaste pudersnö föll stilla. Det var skönt att komma ut, men att göra någon fysisk anstränging utan frukost först, det är inget för mig. När jag kom hem låg Elin kvar i sängen, halvförkyld och trött och jag gjorde i ordning frukost som jag tog med mig till vardagsrummet. Jag såg lite mer än ett avsnitt av "Huset Eliott" och sedan somnade jag bland kuddar och pälsiga filtar. Nu sitter jag här.

Igår kväll satt jag och lyssnade på avslappnings-CD:n medan spelade på datorn i syfte att ta reda på vilken sorts avslappning det handlar om. Det är sk. kropps-scanning där man koncentrerar på en kroppsdel i taget och "...registrera förnimmelserna här och just nu...". Det handlar ju om mindfulness!!! Blä! Efter ett tag tyckte jag att "...här och just nu.." lät så löjligt och jag kunde inte ta det på allvar. Idag ska jag lyssna på CD:n så som det är tänkt att den ska lyssnas på för jag ska väl ge även den en chans..... De övriga läxorna är inte heller gjorda.

Fridens.