Det här pianostycket av Chopin, "Nocturne op. 9, nr 2" finns med i första säsongen av "Huset Eliott". Mmmmmm........jag njuter......

Fridens. 

I kurslokalen fick vi inte ha skorna på. I stället fanns det några par Foppa-tofflor att välja på.  *ryser av obehag* Eftersom det var riktigt golv-kallt, så fann jag mig i förödmjukelsen och satte på mig ett par väl använda, gula Foppa-tofflor. Det var tur att det bara var vi 3 där för jag vill inte visa mig offentligt med Sveriges fulaste skor på fötterna. De enda skor som möjligen är fulare är tennisskor med hög klack. Till nästa gång ska jag ta med mig mina tjocka, gosiga inne-strumpor att ha på mig och de tar ingen plats i väskan heller!

Fridens.

Det var -19 när jag gick till tåget i morse, så det var full vintermundering som gällde vilket innebar att min ursnygga, sköna, lila kappa blev kvar på sin galge i hallen. Det gjorde nästan ont att andas in den kalla luften, så jag höll handen för munnen för att på så sätt värma upp inandningsluften för jag ville inte att den där urjobbiga hostan ska få fäste igen!

Jag åkte mitt i värsta rusningstrafiken, strax före 8, men jag höll mig lite bakom mitten av tåget och där var det överraskande tomt på folk. När det var dax för mig att stiga av i Huddinge, så var det på väg att bli fullt i vagnen. Och ja, det var försenat.

Stöd-kursen då. Jaa, vad 17 ska jag säga om den?  B  L  Ä !!  Det var bara jag och en kvinna till där, R, förutom terapeuten, M. Den tredje kvinnan hade fått förhinder och den fjärde kvinnan varken dök upp eller hörde av sig. Förmodligen blev det henne övermäktigt och jag har full förståelse!

Terapeuten, M, som har en egen praktik är inhyrd av Af för detta ändamål och hon har i sin tur hyrt in sig i en liten lokal som innehas av en naprapat (undrar var hon kommer att vara på måndagarna?). Vi 3 som var där idag fick gott och väl plats, men hur blir det när/om de övriga 2 kommer? Vi kommer att få skriva på ett papper om tystnadsplikt gentemot varandra, så jag kommer inte att skriva något om de andra deltagarna utan bara om M och om mig själv.

Prat. Vi fick berätta lite om vår respektive situation och vad som hade lett fram till idag. M pratade om hur hjärnan förändras när man har varit deprimerad under en lång period vilket var intressant. Vi pratade lite om stress och hur viktigt det är att kunna varva ned efter varje stress-period, så att det inte leder till utbrändhet och det var inga nyheter. Vi har fått läxor oxå. Flera stycken. En artikel om just förändringar i hjärnan. En CD med avslappning som vi ska lyssna på en gång varje dag. Vi ska även rita hur vårt familjeträd såg ut vid 7 års ålder, 15 års ålder och hur det ser ut idag. Det ska innehålla hur vi uppfattade alla olika familjemedlemmar (hur vi tolkade vår situation vid olika åldrar) vid respektive ålder. Familjeträdet kommer hon att använda vid de enskilda samtalen.

Det framkom att vi i gruppen skall hitta på en gemensam aktivitet en gång varje vecka "...i syfte att bryta det dystra lunkandet där hemma". Jag sa direkt att nej, jag vill inte. Jag vill absolut inte! När M envisades och försökte få mig att se det som något positivt, så försvarade jag mig med att jag faktiskt trivs bäst ensam. Jag tycker egentligen inte om människor och att det faktum att jag tagit mig till Huddinge idag var en bedrift som tagit på krafterna.

M har en benägenhet att lägga sin hand på ens arm, luta sig lätt framåt och le ett typiskt medkännande terapeut-leende. När hon gjorde så med mig, så kröp det av obehag inombords. Isch! Jag gillar inte henne och jag ser inte fram emot mitt enskilda samtal.....

Hela mitt jag revolterar mot tanken på kognitiv beteende-terapi! Hela mitt jag känner att den terapi-formen inte passar mig och den sortens depressioner som jag lider av. Dessutom har jag lärt mig själv så mycket av hur jag tänker och hur jag kan ändra det att det känns som att M bara kommer att lägga sig i något som redan fungerar. Fungerar hyfsat i alla fall. Jag är inte så arrogant att jag säger att jag inte har något övrigt att lära mig, men jag känner att KB-terapi inte är rätt. "Fel-känslan" som jag fick redan första gången som Af-damen berättade om den här kursen förstärktes idag. Fel, fel, fel, FEL!! Jag kommer dock att göra de läxor jag har fått och jag kommer att åka tillbaka nästa måndag och mycket möjligt ännu en gång efter det och sedan ska jag göra en ny utvärdering.

Vi höll på i 2,5 timme. Nästa gång börjar vi redan 8 och det är väl i syfte att hålla den "Depressiva Rösten" i schack genom att komma ut i dagsljus, men det är knappt att det har blivit ljust då och den lilla lokalen vi sitter i har inga panorama-fönster, om jag säger så. Fnys!

O-fridens.