Af-damen ringde och meddelade att Stöd-kursen drar igång måndagen den 14 februari. Jag kommer att bli kontaktad av kvinnan som håller i kursen för mer detaljerad information. Den 10 februari skall jag träffa Af-damen för att.....vad var det hon sa......skriva dokumentation om att jag kommer att delta i kursen? Det lär visa sig!

Om jag förutsätter att jag äntligen kommer att styrketräna mina 2 gånger i veckan (måndagar och fredagar), så innebär det att jag har denna fredag + nästa vecka på mig innan det skiter sig. Igen. Stöd-kursen går på endast måndag förmiddagar i 3 månader. Alla säger att jag ju kan träna på tisdagar i stället och det låter både logiskt och enkelt, men det är inte enkelt. Inte för mig. Jag har tränat måndagar och fredagar i 6 års tid nu. Jag vet vilka människor som brukar träna samma tider. Jag hälsar på flera av dem trots att jag har haft långa tränings-uppehåll. Jag känner mig lugn och trygg! Jag behöver fasta rutiner för att fungera och jag är inte längre flexibel vilket jag påtalade vid det första mötet i november. Är det här oxå en så'n där pryl som jag borde vänja mig av med, som jag borde anpassa mig till? Jag tycker inte det förstås! Jag tycker att både Af och FK ska tolka det som ännu ett symptom på min sjukdom.

Nästa vecka har jag (planerad) träning + familjemöte hos BUP på måndag. Lämna prover på fastande mage på tisdag morgon. Tid hos den braiga Överläkaren på Södertälje psyk på onsdag. Af-damen i Huddinge på torsdag samt (planerad) träning på fredag. Det knyter sig i magen bara jag tänker på det.....    

O-fridens.

Klockan ringde halv 8. Jag var inte så där vansinnigt trött, men jag kan inte påstå att jag ville stiga upp. Igår kväll hade jag som målsättning att verkligen bestämma mig, innan sängdax, om jag skulle åka till SATS idag eller inte, så att jag skulle slippa vela när klockan väl ringde. Jag lyckades inte bestämma mig. Ibland har jag en sådan beslutsångest (över småsaker) att det är pinsamt.     Och jobbigt. Det som fick mig ur sängen och hela vägen till SATS var att jag ställde mig frågan: "Vad tusan ska jag göra hela dagen då?!". Tur och retur inklusive träning gör ju att flera timmar bara försvinner. Sagt och gjort!

Det var inte halt. Tågen gick och gick dessutom i tid. Jag hittade ett hörn där jag och min ryggsäck kunde sitta utan att trängas och jag kunde läsa i lugn och ro. Det blev ett riktigt bra pass som var härligt tungt och kämpigt och efteråt var jag matt, nästan skakig. Den äldre herren som brukar träna tillsammans med sin fru var där, men utan fru denna gången. "Du har slimmat ned dig" sa han till mig. "Jag har gått ned lite i vikt, ja" svarade jag. "Syns det?!" frågade jag. Han log och nickade. Han har ju inte sett mig på några månader och har väl större chans att upptäcka förändringar. Vilken kick! Vilket lyft! Och så en endrofindos ovanpå det - jag tackar och tar emot!    

Efter träningen gick jag till Pocket Shopen och köpte 4 böcker. Häpp! Stämpel-kortet blev fullt, så nu har jag möjlighet att bara knalla in där och hämta ut en bok. Coolt!     

Jag såg en läskig film idag. "The fourth kind" är originaltiteln, "Närkontakt" är den svenska titeln och det handlar om människor som har blivit bortförda av utomjordingar. Eftersom jag är övertygad om att det finns intelligent liv på andra planeter, så är inte det här svammel för mig. Filmen bygger på verkliga händelser och är halvt dokumentär och halvt dramatiserad med Milla Jovovich i huvudrollen. Filmen är kuslig på samma sätt som "Paranormal activity" och jag tänker se den fler gånger. Kanske Elin vågar vara med?    

Jag fick ont i knäna av träningen (?) och jag har en ruskig huvudvärk.

Fridens.