När jag var i tonåren och mådde skit och hade självmordstankar, så brukade jag träna mig själv på att få hjärtat att stanna. Jag låg i sängen och koncentrerade mig på att andas luuuugnt. Djuuuupa......luuuuugna.....aaandetaaaag..... Så pass djupa och lugna att hjärtat till slut skulle stanna upp av sig själv. Önsketänkande förstås för än lever jag. När jag vaknade idag, så var det under protest och jag låg länge och bara blundade; vägrade att erkänna att kroppen hade sovit färdigt trots att jag var kissnödig. Strax efter 8 fick jag erkänna mig besegrad och gick på toaletten, men jag lade mig igen och låg kvar tills jag somnade om.

Torsdag = burstädning och det var en fröjd att få lägga en en STOR hö-bunt och se hur de rusade dit på sina muminben samtidigt som de pratade glatt. Veckans höjdpunkt för mig!    

I morgon ska jag ut och resa. Hela vägen till Sophiahemmet och dr Levaxin.

Fridens.

Den här bilden har jag som bakgrund på min dator.