Jag har fått litet information från insidan. Från postens insida. Min svåger arbetar som brevbärare och han kunde förklara i stort varför posten numera har så svårt att nå fram. Det pågår en stor omorganisering av hela postverket. Precis som med de flesta omorganiseringar, oavsett företag, så är det de Höga Nötterna som tror att de har kommit på någonting bra, men som i själva verket förvärrar precis allt. Det är kaos hos posten. Många, många anställda är utbrända. Posten blir liggande. Eftersändning utnyttjas inte. Jag frågade om det är smart att undvika direktbetalning när jag beställer över internet, så till vida att om paketet inte kommer fram, så behöver jag i alla fall inte ligga ute med pengar. Min svåger rekommenderade att ta postförskott alternativt faktura. Nu vet jag. Nu vet ni.

Denna den första dagen på 2011 är luuuuugn. Jag sov till halv 12 och har, i princip, bara hasat runt. Jag tvättar lite, men det är bara strötvätt som inte ska tumlas. Köksalmanackan för i år har bilder av hundar. Januaris hund är en golden retriever med halsduk och snöig nos.

Det har slutat att snöa och det är nollgradigt. Vi såg några plogbilar på vägen hem, men jag tvivlar på att det är plogat här hos oss. Kanske blir det en långsam promenad i morgon om hostan tillåter eller så kanske vi tar en turné bland möbel-affärerna eftersom den köksmöbel som vi hade sett hur hos IKEA naturligtvis var jätteslut både i Kungens Kurva och i Barkarby. Visserligen var möbeln fin, men IKEA är trots allt IKEA och man får vad man betalar för..... Jag vet att vi har råd att lägga ned mer pengar på möbler som håller bättre och som man kanske slipper montera ihop själv. Jag är väldigt trött på dessa platta, men praktiska paket. Urtrött. Det känns inte som att köpa möbler, det känns som att köpa byggsatser som ganska snart lossnar i fogarna. Mio och Stalands blir nog de affärer vi kommer att besöka som ligger i vår närhet.

God fortsättning alla blogg-vänner och läsare!    

Jag följde med och jag hade det trevligare än jag hade väntat mig mycket tack vare att jag tog Theralen-dropparna innan vi åkte vid 15-tiden för att hålla ångesten i schack + att jag tog några extra.

Svägerskan med familj var 15 minuter sena, men jag sa inget den här gången heller trots att irritationen var större än på julafton till följd av att jag mådde dåligt.

Först av allt fick vi champagne alternativt cider med tilltugg i form av räkor på rostade brödbitar och jag hade redan bestämt mig för att hålla mig så nära LKHF som möjligt, så brödet lämnade jag. Elin åt mina brödbitar för hon var hungrig. Förrätten bestod av en sallad där jag avstod från de rostade brödbitarna, men åt räkorna, avocadon och tomaterna. Huvudrätten var en välhängd stek och svärfar var noga med att säga att den var just 'välhängd' och upprepade det ofta och resten av kvällen retades vi skoningslöst med honom i stil med att "Allt du säger kommer absolut att användas emot dig". Jag blev chockad när jag smakade på köttet för det smakade apa! Vid ett enda tillfälle tidigare har jag inte tyckt om maten som svärmor tillagat, men nu är det två. Det var segt och var så torrt att jag nästan inte kunde svälja. Det var hemskt! När svågern satt bredvid och slukade maten samtidigt som han sa att det smakade bättre än oxfilét, så undrade jag om vi åt av samma stek? Jag visste inte hur jag skulle dölja vad jag tyckte och det slutade med att jag helt enkelt inte åt. Till steken serverades grönsaker och en rotfruktsgratäng som jag avstod ifrån i LKHF-syfte. Gratängen måste ha varit bombad med vitlök för efter middagen osade alla utom jag vitlök och ibland var det svårt att veta åt vilket håll jag skulle vända mig för att få lite vitlöksfri luft. Efter huvudrätten kom det in ost och kex och det åt jag ordentligt av. Det fanns kex med få kolhydrater och ostarna var härligt feta! Efterrätten bestod av en enkel fruktsallad som jag avstod ifrån och då började en mindre diskussion om LKHF där jag fick försvara något jag tror benhårt på. Det var ganska kul! Jag tror att de vanligaste fördomarna blev representerade. Svärmor tror inte på att ta bort kolhydrater pga att en massa näringsämnen försvinner. Jag sa att jag äter mer ägg nu och att ett enda ägg innehåller vartenda näringsämne som kroppen behöver förutom c-vitamin. Svägerskan hävdade att kroppen kräver snabba kolhydrater för att återhämta sig efter träning. Rena nyset! Det går lika bra med proteiner. Svärfar drog argumentet att man måste göra sig av med lika mycket som man äter och det är ju inte fel, men jag sa att med LKHF, så är det betydligt svårare att överäta tack vare att fettet och proteinerna ger den sortens varaktiga mättnadskänsla att du inte vill ha mer. Svågern (maraton-mannen) tog upp klassikern att det inte går att träna utan kolhydrater. Jag nämnde 2 namn: Ferry och Colting. Då kontrade svågern med att han alltid har tyckt att Ferry är lite "lajba-lajba i huv'et" och att förklaringen nog finns i mängden kolhydrater. "Då får du väl se hur jag oxå blir allt mer 'lajba-lajba i huv'et' i och med att jag drar ned på kolhydrater!" svarade jag.

Senare drack vi te och kaffe tillsammans med mandelformar fyllda med hjortronsylt och vispad grädde och där struntade jag i LKHF för mandelformar vill jag helt enkelt inte avstå ifrån! Svärmor hade bakad en sorts mjuk choklad-o-nöt-kaka oxå, men den var för söt för att jag skulle kunna få i mig mer än en halv bit.

Vi åkte hem strax efter halv 23 och då vräkte snön ned. Vilken överraskning! I alla fall för mig som inte har kollat SMHI:s prognos. Pär tyckte att det var lite läskigt att köra, så det gick inte så fort hem. Hela Essinge-leden var snötäckt och det vet jag inte om jag har varit med om tidigare.

Elin var sänkt när vi kom hem och gick och lade sig utan att säga god natt. Pär gick och lade sig för en stund sedan efter att ha nattat grisarna. Fyrverkeri-smällandet avtar allt mer och lugnet sänker sig denna första natt 2011. Jag ska flytta över till soffan och läsa den väldigt bra boken "Okända väsen" av Tracy Chevalier.

Fridens.