Alla inlägg under november 2010

Av Ewa - 10 november 2010 15:38

Efter 2 känslomässigt turbulenta dagar är jag trött och ganska leds. Jag klev ur sängen vid 11 och gick på toaletten, men endast för att jag inte tycker att det är mysigt att kissa i sängen. Sedan lade jag mig igen. Bara låg. Tråkigt, men ganska skönt. Ute var och är det grått och nollgradigt, det föll en snöby. Elin och jag har ätit lunch och sett några avsnitt av "Grey's..." och sedan duschade jag. Luften har gått ur mig (tillfälligt?) och jag har tappat farten och lusten att aktivera mig.


Elin är hemma och kommer att vara det i morgon med. På fredag ska hon gå på sin enda em-lektion för att efteråt prata med sin BUP-kontakt om hur det gick. Eventuellt kommer hon att bli sjukskriven en månad för att bli befriad från pressen. Jag vet inte vad jag ska tycka om det. Jag orkar inte tycka något om det. Jag har för mycket med mitt eget just nu och dessutom sa jag till Elin att jag inte kommer att göra mer vad gäller skolan; ansvaret ligger nu hos henne. Pär blev upprörd och kan inte på något sätt förstå hur en sjukskrivning ska kunna hjälpa. Han sa oxå att han inte vet om han orkar med att "....ha 2 stycken som går hemma." Vad f-n ska det betyda?? Vi är hemma för att vi är sjuka! Jag föreslog att han skulle ringa upp BUP-kontakten och be henne att förklara för honom hur hon tänker. Elin orkade inte argumentera med honom eftersom hon ör i den situationen att hon tackar och tar emot allt som gör att hon kan slippa undan det jobbiga. Han gjorde det i morse och blev tydligen lite lugnad.


Det är en låg dag och det är - åter igen - inte mycket som känns roligt.    


O-fridens.



Av Ewa - 9 november 2010 17:39

"Det blödande hjärtat" av Andrew Taylor är inte boktipset utan den bok som jag, till slut, bestämde mig för inte är tillräckligt fängslande för att läsa till slut. Jag läste ungefär hälften för ibland har jag svårt att bestämma mig för om en bok är bra eller inte. Jag undrar varför det är så? Vissa böcker fastnar jag i efter en halv sida, andra böcker förkastar jag efter ett kapitel medan en del böcker är så knepiga att jag måste läsa halva innan jag vet om den är bra eller inte. Det är kanske mig det är fel på och inte boken?! För att återgå till den bok som jag faktiskt vill tipsa om, så heter den "Hungerspelen" och är skriven av Suzanne Collins. Varje år väljs 12 pojkar och 12 flickor mellan 12 och 18 år ut till en tävling som endast en kan gå levande ur. En odaterad framtidsvision med stark samhällskritik. Jag började sent igår kväll och har nu läst nästan 100 sidor och när jag har bloggat färdigt, så ska jag beställa uppföljaren, "Fatta eld".


Fridens.    

Av Ewa - 9 november 2010 15:54

Plats: Huddinges kontor för Af:s samarbete med FK.

Närvarande: Pär, jag, Af-damen (som kommer att bli den jag har mest kontakt med), Af-psykologen och FK-mannen.

Tidpunkt: 11-12.


Jag delar upp redogörelsen efter personerna. Först FK-mannen. Om honom tycker jag inte. Han är en regelryttare. Jag föredrog att vara ärlig och erkänna att jag inte vill ut i arbetslivet igen och att jag inte kan se något som helst positivt med att jag ska gå igenom detta. Jag förklarade att jag såg det endast som en möjlighet att förbättra mina chanser att få permanent ersättning. Han gillade inte det. Kanske ansåg han mig vara arbetsskygg och det kanske jag är, men det beror i så fall på dåliga erfarenheter från det glorifierade arbetslivet med alla dess - främst - sociala krav och trångsynta människor. Ju mer jag vidhöll hur negativ jag var desto mer betonade han hur regelverket fungerade och att det är så regeringen har bestämt att FK ska arbeta. Det behöver jag knappast bli slagen i huv'et med! "Vi har full förståelse för att vi måste ta hänsyn till stress och annat och att du måste få ta det i din takt." Jag tror det när jag ser det (jag vet att jag låter bitter och det beror på att jag är bitter) för när det kommer till kritan, så kan de inte ens i sin vildaste fantasi föreställa sig precis hur försiktigt och långsamt de kommer att bli tvungna att gå fram med mig och jag har, alltför ofta, varit med om att folk förlorar tålamodet när de väl inser det. Jag tror det när jag ser det, som sagt.


Af-psykologen verkar okej och jag tycker att det är en lysande idé att ha med en person som har något större förståelse för det ömtåliga psyket i den här sortens situationer. Han blev riktigt ivrig ett tag när han sa att han hade läst igenom mina papper och sedan hört mig beskriva det som att jag egentligen inte hade blivit frisk/inte börjat må bättre trots en 10-årig sjukskrivning. "Den här sortens problem stöter jag ofta på i mitt arbete och jag har upptäckt att personen nästan alltid börjar må bättre i och med att h*n får komma ut i arbete och få känna att man tillför något!" För några år sedan hade jag förmodligen nickat och hållit med och mumlat "Kanske det....", men jag bestämde mig för att fortsätta Den Ärliga Vägen fram och sa: "Där har du fel." Han såg lite överraskad ut. Faktiskt. Sedan förklarade jag att det hela handlar om att jag behöver få tillräckligt långa perioder (1 år, men hellre längre) då jag får "vara ifed", då jag slipper press från Af och FK, då jag kan koncentrera mig på kost, träning och möjlighet att vila när jag känner att jag behöver det och att jag faktiskt känner att jag "tillför något" genom att finnas hemma och tillgänglig för Elin. "Det låter som en utmaning!" svarade Af-psykologen. Jag suckade inombords. "Visst. Du kan få en chans att övertala mig/försöka få mig att ändra inställning." FK-mannen bidrog med att det, tyvärr, inte fungerar så att man kan få ersättning och bli lämnad ifred. Vicken överraskning! Not.


Af-damen är en äldre dam. Jordnära. Realistisk. Inte överdrivet positiv för alltför ofta är människor som arbetar med detta av den inställningen att det inte finns problem utan bara olika lösningar och heja på - det här löser vi!. Suck igen. Hon förklarade hur hela apparaten med arbetsträning fungerar, men eftersom jag har lärt mig en hel del om detta från Gröngöling, så lyssnade jag bara med ett halvt öra. Efter mötet gick hon, Pär och jag in på hennes kontor för att fylla i diverse uppgifter och då tog hon upp vilka möjligheter som finns utifall att inget som jag provar visar sig fungera dvs vad gör vi när min ersättning går ut om jag faktiskt inte klarar av att arbeta? Jo, förstår ni, då åker jag in i ännu ett av Af:s + FK:s samarbetsprogram som pågår i 3 månader där ersättningen per dag inte är något som man blir rik på och om man inte är med i a-kassan ens är 100 kr/dag efter skatt. Jag är inte med i a-kassan. När jag blev arbetslös 2005, så gick jag ur a-kassan bl.a för att spara pengar. Hon föreslog att jag skulle ta reda på vilken a-kassa jag tillhör och vad som gäller. "Glöm det!" sa jag till Pär efteråt. "Aldrig att jag börjar oroa mig för något som ligger 11 månader framåt i tiden när den nuvarande tillvaron är tillräckligt jobbig!". Jag kommer att kallas till nästa möte med Af-damen + Af-psykologen om ca 2 veckor.


Ingenting positivt. Bara tyngd, hot och krav. Jag satt och grät oxå. De sa vid ett flertal tillfällen att det inte är meningen att det här ska göra allt jobbigare för mig. Jag tror att de behöver se att det är jobbigt redan nu och att jag kommer att krokna allt mer för att slutligen bevisa att de bör lämna mig ifred.


OBS! Den som nu kommer med en kommentar om positivt tänkande och att man kan påverka hur man mår genom hur man tänker kommer jag personligen att slå på käften!!

 

Om jag verkligen vill slippa alla krav och hot, så är det enda att jag drar mig ur systemet. Jag är varken arbetssökande eller ute efter sjukersättning. Vi lever på endast Pärs inkomst. Tyvärr, så går inte Pär med på det. Självmordet finns ju alltid kvar som ett sista alternativ.


"Suicide is painless. It brings on many changes and I can take or leave it if I please....."

 

O-fridens.

Av Ewa - 9 november 2010 15:32

......att vi har många marsvin eftersom de har den otrevliga benägenheten att inte leva för evigt eller åtminstone tillräckligt länge! Vi hade  Lotta i 4,5 år och tiden går fort när man har roligt. 2006 åkte vi till Uppsala för att kika på hur ett marsvins-SM går till. Naturligtvis fanns det marsvin till salu (på den tiden hade vi Tinke, Tösen, Maggan och Mysan varav ingen finns kvar längre), men vi hade inte tänkt köpa något/några. Baaaara titta..... Vi gick förbi en bur med två, små brun-vita vildbasare som for omkring och sprätte hö. Jag föll som en fura. Elin föll strax efter och efter en minimal övertalning, så var även Pär fast. De skulle vi ha! Ett ha-begär utan motstycke! Lillan och Lotta. Vi blev tvungna att åka till ett närliggande Coop där vi inhandlade en transportbur som våra nya familjemedlemmar fick åka i. Det går att impulsköpa marsvin.    


Här är vårt allra första foto på Lotta och ni ska veta vad hon såg käck ut med det ena örat upp! Det gav oss en föraning om hurdant temperamentet var....

 


Vi har, som sagt 6 marsvin kvar, men jösses vad det kändes tomt när jag kom in i köket i morse! Trots att hon hade blivit så liten och tunn som ett snöre, så är tomrummet gigantiskt. Just idag uppskattar jag de övriga grisarna extra mycket; deras livfullhet, småprat och närvaro.  En sådan tröst.....   


Idag har snön kommit. Det blåser rejält och till en början var det mest regn som sedan övergick allt mer till snö. Blä! Jag vill ha mer av gårdagens väder: kallt, torrt, soligt och frost, endast frost! Jag vill inte ha snö. Jag vill inte ha vinter i år. Jag vill inte ha det ofrånkomliga kaoset!!


Elin byltade på sig och gick sedan ned till pendeltågen (som enligt SL:s hemsida inte var försenade) och åkte till BUP. Pär hämtar henne efteråt och så fixar de veckohandlingen.


Den sjätte säsongen av "Grey's anatomy" kom äntligen i brevlådan! Det blir nog ett par avsnitt ikväll eller så har vi en Familje-data-träff i köket tillsammans med våra rara fyrbeningar. Svårt att välja!


Fridens.             

Av Ewa - 9 november 2010 07:49

Igår dog Lotta, vårt fränaste marsvin och det är tomt.

Jag har inte sovit så bra.

Idag steg jag upp kvart över 7 (fruktansvärt tidigt för mig) för att hålla Elin sällskap och hjälpa henne att komma iväg till skolan.

Det gick inte.

Hon var hemma igår.

Hon är hemma idag.

Hon var hemma 95% av veckan före lovet.

Hon är medveten om hur mycket hjälp hon har fått från skolan, men ändå fungerar det inte.

Nu orkar jag inte peppa henne mer.

Jag orkar inte argumentera med henne mer.

Nu får hon klara sig själv.

Idag måste jag klara av mötet på Af.

Tänk vad bra jag mådde så sent som i förrgår och nu är det nattsvart igen!

Det är så satans skört!


O-fridens.    



Av Ewa - 8 november 2010 18:50

Vår Lotta.... Vårt extraordinära marsvin som hade en alldeles speciell plats i våra hjärtan. Hon har lämnat oss nu. Ett tomrum många gånger större än vad hon själv var. Jag kommer att SAKNA dig, Lotten-Totten!


Fridens.   

  


  


  


  


  

Av Ewa - 8 november 2010 16:07

SATS.

Minusgrader och frost.

I morgon inleds Prövningen hos Af.....


Fridens.

Av Ewa - 8 november 2010 16:05

Lotta mår inte alls bra. Inte ens gurka är intressant..... Hon är inne på sluttampen nu och vi får se om hon överlever natten.


O-fridens.


Lotta till vänster.

  

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10
11
12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26
27
28
29 30
<<< November 2010 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards